Emma

För kärlekens skull...

Har spenderat två dagar hos mamma i Nordmaling. Fått vila upp mig och sovit ut ordentligt. Väldigt skönt. Värkligen helt underbart där ute. Och vilka underbara hästar vi har. Jag och mamma tog en tur med Dunder och Agori på måndagkvällen redan. Sen blev jag lämnad ensam med hundarna och hästarna på tisdagen. Började med att rida ut på Agori. Vi hade en jättehärlig tur som vi avslutade med lite galopp i djupsnön. Han va väldigt nöjd.
 

Sen red jag Dunder på åkern, barbacka med bara grimma och grimskaft. Underbara ponny! Han är så snäll. Han är ett riktigt lyckopiller, en sån "må bra av" häst. Så fort man får syn på honom bubblar det liksom till inom en och man känner sig glad, hur ledsen man egentligen än är.


Sen tog jag hand lite om hundarna och mig själv. Sen fick hästarna lite pälsvård. De blev fina, fast jag gjorde inte så mycket mer än att rykta igenom ordentligt, spraya lite pälsglans och klippa Agoris man lite.

De verkar iaf otroligt nöjda med att stå där nere. Vilka snälla killar!

 

Idag kommer lilla Vestan dit också. Nu ska hon inte stå på Hippo mer. Jag hoppas på att hon ska få en liten bäbis men vi får väll se vad som händer. Blir nog bra för alla att hon står där. Tills hennes box är klar får Dunder stå i våran box på Hippo, då kan ju jag och Jojo ha lite kul med honom där.

**********************************************************************************************

 

Idag är det exakt ett år sedan jag tog farväl av min vackra. Ett helt år! Och det har inte gått en dag utan att jag tänkt på honom. Jag saknar honom verkligen. Men så länge jag bevarar alla minnen så kommer han att leva vidare med mig. Jag drömmer ofta om honom. I drömmarna är allt som vanligt, han är frisk och den jag älskar mest i hela världen. Ibland kan det kännas som att han lever även när jag är vaken... Tror det är för att när jag hade honom så va jag riktigt lycklig. Det är i det tillståndet min kropp och mitt psyke vill vara. Nu känns allt tungt.

Jag saknar dig, min älskade!


How can I just let you walk away,
just let you leave without a trace?
When I stand here taking every breath with you,
You're the only one who really knew me at all...

How can you just walk away from me,
when all I can do is watch you leave?
'Cos we've shared the laughter and the pain,
and even shared the tears.
You're the only one who really knew me at all...

So take a look at me now,
'cos there's just an empty space...
And there's nothing left here to remind me,
just the memory of your face!
Take a look at me now,
'cos there's just an empty space...
And you coming back to me is against the odds
and that's what I've got to face...