Emma

Jag är räddad!!
Jag blir väldigt lätt kall och fryser ofta. Men i förrgår så rotade jag bland sockarna och hittade ett par rediga tjocksockar! Min sömn är räddad! Jag är räddad! Finns inget bättre än att sova med tjocksockar när det är kallt. Nu kan jag sova utan att frysa.
Räddad! 
 
Annars går det åt väldigt mycket varmvatten i mitt hushåll just nu för att hålla mig varm... Behövs en varm (läs het) dusch för att värma upp en litet isbit som jag, det är det enda som funkar! I detta tråkiga ruskiga väder vi fått så kan väl ingen klandra mig. I förrgår var det frost och igår var det storm och spöregn, pest eller kolera
Frostigt tak på bilen i torsdagskväll
 
Har jobbat mycket denna vecka på Åkerbloms. I torsdags hade vi kvällsöppet och det var ganska mysigt. Lite speciellt på något vis. Igår (egentligen på torsdagskvällen) började helgkampanjen 20% rabatt på alla böcker och det gäller hela helgen. Imorgon har vi extra söndagsöppet också. Blir spännande! Idag tänkte jag hinna en sväng på stan innan jobbet och fixa lite grejer inför ikväll då det blir fest med bästaste Emelie som är på besök. Ska bli så roligt! Hoppas bara att vädret är någorlunda drägligt, verkar i alla fall hålla sig till plusgrader och så länge vi slipper regn så lovar jag att inte klaga. 
 
I morse vaknade jag och mina tjocksockar (som jag brukar kalla "tjockisar" eller "sockisar") alldeles för tidigt men till en känsla av att det skulle ligga snö på marken utanför fönstret och att ett lätt snöfall i mild temperatur skulle pågå. Ni vet, som på julaftonsmorgon eller en ledig helgdag då man kunde bygga snögubbar i nysnön. Det låg som en förväntan i luften Och det var helt omöjligt att somna om. Fick en plötslig impuls att börja julpyssla och pynta. Det var dock bara samma trista höstrusk som igår utanför fönstret...
 
Jag har funderat lite över förväntan. Varför skapar vi förväntan? Blir vi inte alltid besvikna? Eller är det så att när det vi förväntar oss faktiskt händer så blir vi ännu lyckligare än om vi varit ovetande? Jag tror inte det, det är roligare att bli positivt överraskad. Kanske är det som menas med "över förväntan". Om man alltid förväntar sig det värsta så blir man aldrig besviken? Kanske är känslan jag egentligen tänker på förhoppning? Men är förhoppning en så pass underbar känsla att det är värt att bli besviken för att få känna den? Hur som helst så är man ju inte mer än människa och det är väldigt svårt att styra över känslor. Det sista som överger människan är hoppet!