Igår fick jag och Guzzman vara med på träning för Erik Berggren då vi en plats i sista stund blev ledig. Som vanligt var jag mycket nervös och tyckte att alla hinder så höga ut. Under uppvärmningen kändes Guzzman avslappnad och lydig så då lugnade sig mina nerver något. Då jag ibland kan hamna i backläge och glömma galoppen så intalade jag mig själv att jag skulle hitta framåtlägen och inte mesa. Emellanåt fick vi till det riktigt bra med fina språng. Erik höjde hindren, högre än jag egentligen vågar, men det gick bra ändå. Guzzman tyckte inte att hindren var för höga dock utan klev lätt över. Ibland mellan hindren fick jag problem då jag inte kom ner i sadeln så jag kunde sitta emot och bromsa med sätet. Istället blir han stark då jag bara använder handen. Erik fick skälla lite på mig och sedan fick han mig att bevisa för mig själv att jag faktiskt kan. Det går inte att först bara rida till 50% och sen gnälla över att man inte kan. Men jag kunde, och det såg dessutom bra ut. Vem vet, hopptävlingsdebuten kanske inte är så långt borta som jag trott ändå.
0 kommentar(er)
