Emma

Jag och de stora grabbarna!
Det blir inte mycket ridning just nu men lite i alla fall. Dock håller jag igång genom att springa och gå på bodypump istället och rider bara då jag har tid. Man kan tycka att jag har blivit bekväm men pga mina arbetstider så vill jag helt enkelt inte ta på mig att åka ut sent på kvällen utan jag rider när jag har en ledig dag istället. Det har varit mycket jobb och mycket annat i april. Men två tisdagar har jag fått äran att rida inte bara en häst utan två hästar! Privatstallets två största. Trizeps (Trizze) som är över 170cm och Zantino på över 180cm. Båda är dock trevliga och snälla killar. Trizze har båda gångerna fått jobba i ridhuset där vi fokuserat på övergångar och framåtbjudning. Han har jobbat på riktigt duktigt och när jag lyckades filma lite så såg det riktigt bra ut. Zantino fick gå första tisdagen i ridhuset, då med hackamore men det gick rätt bra ändå. Lite försiktigt med några övergångar och sedan lite förvänd galopp. Andra gången blev det en lång härlig skrittaur ut i skogen i vårsolen som sällskap till en unghäst. Härligt att vara i sadeln. Jag saknar det verkligen. På fredag ska jag rida Trizze igen och det ser jag verkligen fram emot! 
Jag och Trizze
Trizze i galopp
 Jag och Zantino
 Ut på tur aldrig sur
Blueberrybilen...
Min fina älskade bil. Tyvärr verkar den följd av en förbannelse. Vet inte hur många gånger jag fått lämna in den för reparation under de 1,5 åren jag har haft den. Det är alltid någonting. Denna gång var jag på väg ner till Järvsö fö att åka slalom med kusinerna. Glad i hågen, vilken härlig dag det skulle bli. Tills oljetrycket sjönk och motorn började låta väldigt tråkigt. Jag tog mig till Järvsö och vi hade en väldigt rolig dag men sedan tog jag mig inte så mycket längre. Jag kände att jag ville få den så nära hem som möjligt så jag började köra. Vi kom till strax utanför Ljusdal. Där dog den... på en lördag... långt hemifrån... Jag fick ringa bärgaren och han tog den till Ljusdal (helt fel håll hade varit bättre till hudik). Själv fick jag ta bussen till hudik och sedan blev jag hämtad där så jag fick komma hem. Tyvärr så var verkstaden i Ljusdal inte den roligaste att ha att göra med och det var oerhört viktigt att vi flyttade på bilen snabbt. Det var lättare sakat än gjort när man själv sitter i Sundsvall utan bil och ens familj bor i Umeå men jag hade sån tur att mamma skulle till Sundsvall. Hon fick ta med sig ett bilsläp och så åkte vi ner. Väl på verkstaden var det fortsatt svårt att ha att göra med dem och vi fick till en början ingen hjälp alls. Som tur var finns det alltid någon vänlig själ så efter ett tag så kom det ut två män och på mindre än tio minuter hade de lastat bilen på släpet och spänt fast den. Det hade nog tagit resten av dagen för mig och mamma. Sedan var det bara att försiktigt köra hemåt. Mamma fick lämna mig i Sundsvall och sedan kördes bilen till pappa som ska plocka isär motorn i sommar för att hitta felet och åtgärda det. Själv har jag under tiden investerat i en ny (gammal) bil att köra i sommar. Det är en röd A3 quattro och den är rätt trevlig att köra. Men jag saknar min blåa A4 ändå och längtar tills jag får tillbaka den. Efter detta kan väl inte så mycket mer gå snett med den, eller? 
Hej då blå
På väg till Umeå 
Den nya bilen