Emma

Saknar ord...
I torsdags hände det som inte får hända. Allt gick så fort. 
 
Planen var att jag och Guzzman skulle hopptävla på SRK på lördagen och då brukar jag alltid hoppa dagen innan, alltså på fredagen. På onsdagen hade vi ridit lite lätt dressyr ute på banan med övergångar och byten och på tisdagen hade han vilat. På måndagen red vi ett av våra bästa dressyrpass denna vinter. Jag kunde inte sluta le och säga ”han är riktigt bra just nu”. På torsdagen var jag där på kvällen efter jobbet och det passade bra med longering så han fick springa av sig lite inför helgens tävling. Ibland samlar han sådan kraft pch då måste den bara ut, den går inte att hålla inne. Hagen var knepig efter allt snöande och även om jag skottat för hand så var det inte så stor yta att röra sig på. I ridhuset var Guzzman pigg och glad men som alltid lydig. Vi började att värma upp på longerlinan men när vi sedan blev ensamma så tänkte jag att det var bättre om han fick springa lös och riktigt busa av sig. Han brukar få göra det när det behövs. 
 
Han blev jättelycklig! Han sprang och busade och drog på ordentligt så som fullblodet i honom behöver göra ibland. I en kurva när han drog på, på kortsidan av ridhuset, snubblade han till lite och det hördes en smäll. Jag tänkte ”hoppas inte skorna ryker nu”. När han kom ut på långsidan sprang han på bara tre ben. Han försökte sätta ner vänster fram men det gick inte, det var som att hoven inte tog stöd. Jag stoppade honom på kortsidan och såg att hoven bara hängde. Jag överfölls av panik men på något sett lyckades jag ringa veterinären. Han försökte ställa ner hoven men den vek sig bara. Jag förstod att benet var av... 
 
Jag började i min panik och i mitt chocktillstånd att ringa fler samtal. Bla till stallägaren M som kom ner till ridhuset med B och E. M styrde upp situationen och såg till att Guzzman fick grimma och täcke på sig och B hämtade morötter och E hämtade lusern som vi gav honom under tiden vi väntade på veterinären (som kom så fort hon kunde). Jag fick klippa av en bit svans som minne. Och M ringde så de skulle komma och hämta kroppen dagen efter. När veterinären kom hade Guzzman mycket ont och jag ville bara få slut på hans smärta. Hon hittade snabbt frakturen och tyckte jag var klok som ville ta bort honom. Jag pussade honom på mulen och sa ”jag älskar dig mest i hela världen” flera gånger om. sedan fick jag lämna honom och köra hem medan M var med vid de sista andetagen. Han var så modig och så stark och klok in i det sista. Sedan tyckte han det var skönt att få somna in och bli fri all smärta. 
 
Han var lycklig in i det sista och fick ett fantastiskt liv. Jag ska för alltid se tillbaka på denna underbara, speciella häst med lycka. Jag är så lycklig att få ha haft honom i mitt liv och fått uppleva allt vi gjort. Han var min dröm och min verkligeheten och vi kom så mycket längre än jag någonsin vågat hoppas. Tack för allt min älskade vän. Jag kommer älska och sakna dig för alltid. 
 
Foto Li Norell
Snö
Idag har det kommit snö. Väldigt mycket snö. Som att det behövdes?! Lite som att vädergudarna ger igen för allt klagande över dåliga vintrar tidigare år. Nu jävlar ska ni få snö! Snö i stora lass. Snö kom det, så mycket snö att man inte ser något annat än snö. Bussar och skolor ställde in och folk stannade hemma insnöade från jobbet. Av de som tog sig ut stod flertalet och skottade vid fastkörda bilar. Hästarna fick inte gå ut i hagen pga av blåsten och snömängden. Det blev snökaos!
 
Fröken Berg, en sann norrlänning, ifrågasatte hur farligt ovädret egentligen var med att ta sig en tur på längdskidorna för att börja dagen. Det gick, det inte inte bra - men det gick. Sedan utmanade hon snömängden med lillquattron och körde likt en rallyförare ut i djupsnön och hela vägen till stallet.