Emma

Då var dagen här...

... Och det kan inte längre undvikas, ungdomen är över och kvar väntar resten av livet. Så som min chef så snällt upplyste mig om att 24 är mitt emellan 18 och 30! Det är alltså lika lång tid sedan jag fyllde 18 som det är kvar kvar tills jag fyller 30. Skrämmande tanke!

Blir iaf inte så mycket firande för min det, åker till stallet nu och tänkte hoppa Lellis, sedan hem och kanske öppna matteboken (kliar i fingrarna) och sen jobba 18-04. Får fira en annan dag...

Kan inte låta bli att fascineras av två saker ändå:
1. De redan närmare 50 grattis-inläggen på Facebook (tack allihop det värmer)
2. Hur betydelsefull jag ändå inser att jag upplever denna dag, trodde inte jag skulle bry mig men den är ju faktiskt ganska viktig. Inte varje dag man fyller år eller hur?