Emma

Efter dressyrtävlingar brukar vi oftast gå ner på sparlåga med dressyren någon vecka. Såvida det inte är tävling igen helgen efter. Det innebär att vi gör andra roliga saker ett tag. Det är en uppladdning inför en dressyrtävling och då bryts vårt i vanliga fall väldigt varierande schema mot mer fokus på bara dressyr. Därför blir det mindre dressyr veckan efter. I måndags fick Guzzman vila efter söndagens tävling. Även om han inte gått speciellt hårt eller åkt speciellt långt så brukar det ofta bli vila eller en promenad dagen efter. Det förtjänar han efter tävling, oavsett prestation. På tisdagen blev det sent och var väldigt tråkigt väder. Då fick det bli longering i ridhuset utan inspänning. Han var lite spänd men väldigt lydig. Skönt att röra kroppen lite fritt. När vi kom ut ur ridhuset blev han dock en eldsprutande drake! Jag vet inte vad det tog åt honom men han började passagea med svansen rakt upp och låta som att han sprutade eld. Vi gick på stallplanen tills han lugnade sig. 

 

Jag hade tänkt att det skulle passa bra med lite hoppning, helst utomhus, på onsdagen. När erbjudandet kom om en plats på hoppträningen för Maggan så blev jag sugen. Men också väldigt tveksam. Har bara hunnit rida Guzzman två gånger på hoppbanan och båda gångerna var han jättebusig. Till slut tog jag ändå platsen. När jag kom till stallet såg jag att det var mycket rörelse runt hoppbanan. Jag blev osäker och funderade på att rida inne själv istället men efter att ha pratat med Maggan om min osäkerhet så bestämde vi att jag börjar på hoppbanan och ser hur det går. Det gjorde jag. Guzzman var laddad, som förväntat. Vi började lugnt med uppvärmning. Maggan har alltid (iaf då jag varit med) så bra uppvärmningar bestående av bom- och sockerbitsövningar. Hästarna är alltid redo för de högre hindren sedan. Istället för att börja med några skitsprång på hinder för att de inte är ordentligt framme. Nu hoppar ju iofs inte jag och Guzzman så högt men jag gillar upplägget. Få bra språng känns bättre än många dåliga. Denna gång var det två upphöjda bommar som vi började i skritt på, sedan trav och till sist galopp. I traven hoppade han över de små bommarna och i galoppen bockade han efter. Han var riktigt busig och lite svår att kontrollera. Men jag satt ganska stadigt i sadeln trots bockarna. All träning på nertramp har gjort resultat. Efter framridningen hoppade vi några språng på ett räcke och några på en oxer. Det var mer än jag trodde att vi (jag) skulle klara men Maggan har en fantastisk förmåga att få mig att våga mer än jag egentligen gör. Jag är väldigt nöjd. 

 

Nu har Guzzman fått en microvila i fyra dagar efter en promenad längs vägen i torsdags. Sedan är vi på gång igen och hoppas starta vår andra hopptävling i maj i Ånge.