Jag är så överväldigad av kärlek att jag nästan börjar gråta när jag tänker på det. Min fantastiska häst! Jag börjar känna att jag inte förtjänar honom längre, han är för bra för mig och jag ger honom igen rättvisa på tävling. Men jag gör det bästa jag kan och utan mig finns det inga garantier för att han hade nått den nivån som han nu är på. Dessutom vet jag att han älskar mig, nästan lika mycket som jag älskar honom. Jag blir på riktigt alldeles varm inombords när jag ser honom. Jag tror det kallas kärlek. Han är verkligen helt underbar!
Idag har vi startat vår andra Intermediaire 1. Målet var att få högre procent än förra gången. Jag visste att det kunde bli tufft då tävlingen var inomhus och han brukar kunna bli mer tittig inomhus. Egentligen inte mer tittig, snarare att det brukar finnas mer att titta på inomhus. Framridningen blev lite stökig då de harvade med traktor i ridhuset där jag hade tänkt rida fram så jag fick börja ute. Han var busig och slängde med huvudet och skuttade runt så fort som jag satt mig i sadeln. När vi väl fick komma in i ridhuset fick vi först sällskap av fyrhjulingen så det blev lite miljöträning. Vi jobbade övergångar och samling på framridningen så att han skulle komma mellan hand och skänkel. Han började frusta efter en stund vilket brukar innebära att han slappnar av. När vi kom in på tävlingsbanan var han ganska fokuserad, mer fokuserad än väntat faktiskt. Dock lite tittig också i vanlig ordning. Travprogrammet flöt på riktigt fint. Skritten gick okej. Galoppen däremot blev inte så bra. Serierna som brukar funka så fint funkade inte alls, jag fick inte till det och piruetterna blev inte så centrerade som på träning. Bytena (de ensamma) blev fina dock och den svåra saxen var helt okej. Med så stora missar ansåg jag att jag måste vara nöjd om jag fick över 55%. Vi fick 57,37% vilket dessutom är mer än förra starten då vi fick 57,06%. Ena domaren hade oss på 59%. I svår dressyr! Med de missarna, vem hade anat det för ett år sedan? Det finns stor utvecklingspotential och nu har vi hela vintern på oss att träna. Mer styrka och befästning av rörelserna så kommer vi med nya tag nästa år. Jag är nöjd med känslan idag och att han var så lydig i jämförelse med vad jag hade förväntat mig. Missarna får jag ta på mig.
Denna fantastiska häst. Han har presterat så mycket bättre än vad jag hade kunnat önska mig i början av året. Så mycket bättre än vad jag någonsin anat. Jag är så nöjd med honom. Jag känner så mycket kärlek! Nu blir det träning för Åsa nästa helg och sedan en st Georges på färsta om två helger. Sedan blir det välförtjänt vintervila innan vi drar igång vinterträningar.
0 kommentar(er)
