Emma

Tuff morgon!
Ibland när min hund Våfflan inte ätit ordentligt på kvällen så börjar hon kräkas på morgonen. Detta beror på att magen är tom och det har vi kunnat undvika ett längre tag genom att hon får tre mål mat varpå det sista är ganska sent. Igår var jag dock slarvig och gav henne mat utan att kolla om hon åt. Det gjorde hon inte och maten stod framme hela natten så hon hade kunnat äta om hon varit hungrig. Vid kl 6 i morse börjar hon hulka i sängen. Jag får panik och lyfter in henne på toan (vår vanliga procedur vid dessa situationer) men idag kom inget kräks. Jag blev lite upprörd och irriterad över att hon inte ätit, att jag inte sett till så hon ätit, den tidiga timmen och att hon ska spy hela tiden. Detta kände hon av och blev nervös. När Våfflan blir nervös kissar hon ibland på sig. Vi satte os nu tillsammans vid skålen och jag försökte mata henne lite men hon tittade bara trotsigt på mig. Detta plus det faktum att hon nu kissat på sig gjorde mig ännu mer upprörd inombords (jag är inte så glad på mornarna). Jag sa åt henne att stanna vid skålen och gick själv och la mig i sängen igen. Då hör jag henne komma smygandes varpå jag säger "nej," hon stannar ett ögonblick men sen hoppar hon ändå upp i sängen, jag säger "nej" igen och hon kissar på sig i sängen... Då stängde jag in henne och matskålen på toan (som är det ända rummet med dörr i min lilla lägenhet) sedan försökte jag själv sova igen. Det gick inte så bra, jag slumrade till en stund och då visualiserade jag i ett halvdrömmande tillstånd att jag åt hundmaten. Efter en halvtimme på toan för Våfflan gick jag dit (eftersom jag inte kunde sova) och försökte mata henne igen (för hon hade inte ätit under tiden). Nu gick det bättre och jag fick i henne ungefär 1/5 av maten. Det fick duga tyckte jag och sen gick vi och la oss igen, sida vid sida, tätt intill varandra och somnade direkt. 

Igår var jag och Lelle med om något spännande! Det gäller att vara där det händer! Vi hade vilodag och då brukar han gå i skrittmaskinen eller få promenera i skogen. Vi hade idag tänkt promenera i skogen men det röjs träd där just nu och Lelle är inte den stabilaste hästen att ha med sig så vi skippade det. Att gå i skritten hela tiden känns så tråkigt (även om jag tror Lelle tycker det är väldigt kul) så igår tänkte jag att vi skulle gå ut och spana på paddocken där vi inte varit på länge pga underlaget. Vi ser fram emot lite mer snö så vi kan vara där och rida och longera sen. Jag gick ut i paddocken, han gå 2 varv och sen skulle personalen släppa in ponnysarna (som då springer löst förbi paddocken) varpå jag och Lelle gick in. Jag tänkte att det kanske ändå räcker så för idag då det mest är för huvudets och inte kroppens skull som jag vill att han ska komma ut även på vilodagar. Men då får jag ett samtal med en undran om jag vill ställa upp på en inspelning av SVT. Ni som känner mig vet ju att jag aldrig missar en chans att visa upp mig så självklart tränade jag Lelle igen och gick ut. Lelle undrade lite vad som var på gång men när SVT-bilen kom och fyra personer hoppade ur den och riggade en kamera mitt framför näsan på honom så var jag imponerad att han höll sig i skinnet (hade varit en helt annan sak i ridhuset)! Till saken hör också att bara runt hörnet på stallet bakom oss stod en stor lastbil som lastade timmer vilket Lelle hade koll på. Under inspelningen var han ganska stökig och skulle inte stå stilla, kunde ju bra gärna inte göra så mycket åt det heller då jag hade en kamera på oss. Jag är bara glad att han inte stegrade eller flög i luften! Så med tanke på omständigheterna tyckte jag ändå att han skötte sig bra och framför allt såg söt ut i TV. Detta var andra gången för Lelle och fjärde gången för mig som vi ses i nyhetssammanhang på TV, dock så har de andra varit intervjuer så de var lite längre än 20 sekunder! 

Idag och imorgon ska både Metallica och Lellis ridas av mig. Imorgon ska jag och lilla M träna för mamma, det blir kul. Nu är vi även anmälda till banträning 15/2 då vi ska rida LB:2 och framför allt kolla på banan och sen ska vi rida LB:2 och LB:3 på hemmadressyren 1-2/3. Det kommer bli superkul! 
Coolast i stan!
Ibland brukar jag sjunga en liten snutt jag hittat på för Lellis. Den går: "lille häst, lille häst, vet du om att du är bäst?"

Idag red vi lektion för Marc. Vi red i det stora ridhuset och under uppvärmningen var ena halvan bokad för handikappkörning. Detta innebär (för de som inte vet) att en handikappad person tillsammans med en i personalen får åka och själv också styra en häst som drar en vagn. I detta fall var det en liten ponny som drog en lättare vagn (kan inte så mycket om detta) och en väldigt glad person som fick åka med. Hon pratade och skrattade hela tiden vilket visar att man verkligen kan ha kul med hästar oavsett vem man är, vilket psykiskt eller fysiskt tillstånd man har eller vilken nivå man är på. Det är så underbart att man inte kan låta bli att le! Dock så hör det inte riktigt till vanligheten att behöva rida samtidigt som någon kör i ridhuset och de flesta privathästarna är inte vana med det. Därför kan det bli otroligt spännande i såna lägen och hästarna blir lite stökiga. Så blev det idag men inte för Lellis! Han brydde sig inte om den lilla ponnyn med vagnen trots att några av de andra hästarna såg ut som att deras ögon skulle ploppa ut. Han fick till och med verka som lugnande och hjälpa de andra att ta sig närmare det läskiga. Jag vet ju iofs att Lelle är en väldigt cool häst men han har en väldigt nervig matte och detta kunde absolut vara ett sånt läge då jag hade ballat ur vilket kan smitta av sig på honom. Men idag var vi coolast i ridhuset, för en gångs skull, och jag är jättestolt över det! (Och det är inte menat att någon annan inte fixade det bra, alla var jätteduktiga, men jag har en tendens att bli spänd, nervös, få panik och ibland börja gråta när det blir stökigt så detta var en bedrift av mig.)

Träningen gick för övrigt superbra. Var lite trångt på uppvärmningen så startsträckan för Lellis blev längre än vanligt. Men när han väl kommit igång så var han superfantastiskt (ja, nu är det ett ord)! Självgående framåt, uttrycksfull och känslig. Stora svävande kliv, luftiga byten med gest och fina lätta skolor. Bland de absolut bästa träningarna någonsin! Vi var dessutom ensamma i stora ridhuset på slutet så vi hade gott om plats. Låt mig säga att jag älskar Lelle! Och jag älskar Marc, han tar verkligen fram det bästa i både mig och min häst! 

5 år
Idag är det 5 år sedan jag förlorade min bästa vän. Saknaden är fortfarande stor och kommer nog alltid att vara det.

Min häst, min vän, mitt allt... Rinaldo


Jag kommer ihåg att det sista han gjorde innan vi skiljdes åt var att lägga sin mule mot min mage, så att jag kunde lägga min kind på hans panna och hålla om hans huvud. ❤️

Tänk att jag fortfarande bara behöver läsa första meningen i inlägg från för 5 år sedan för att tårarna ska börja rinna... Du betydde så otroligt mycket för mig! 


Fem år har nu gått,
Utan att jag det förstått.

Det bästa som någonsin hänt,
Var när du i mitt liv anlänt.

Du fyllde alla mina sinnen,
Och gav mig så underbara minnen.

Men vår tid blev alltför kort,
Innan du behövde gå bort.

Fast än mitt hjärta sa nej,
Var det det bästa för dig.

En kyss på din vackra panna,
Jag önskar du kunde stanna.

Du la ditt huvud mot mitt bröst,
Som om du ville ge mig tröst.

Jag gav dig en sista blick,
Innan du ifrån mig gick.

Nu står jag här ensam kvar,
Men i mitt hjärta jag dig alltid har!