Emma

Så mycket kärlek
Jag är så överväldigad av kärlek att jag nästan börjar gråta när jag tänker på det. Min fantastiska häst! Jag börjar känna att jag inte förtjänar honom längre, han är för bra för mig och jag ger honom igen rättvisa på tävling. Men jag gör det bästa jag kan och utan mig finns det inga garantier för att han hade nått den nivån som han nu är på. Dessutom vet jag att han älskar mig, nästan lika mycket som jag älskar honom. Jag blir på riktigt alldeles varm inombords när jag ser honom. Jag tror det kallas kärlek. Han är verkligen helt underbar! 
 
Idag har vi startat vår andra Intermediaire 1. Målet var att få högre procent än förra gången. Jag visste att det kunde bli tufft då tävlingen var inomhus och han brukar kunna bli mer tittig inomhus. Egentligen inte mer tittig, snarare att det brukar finnas mer att titta på inomhus. Framridningen blev lite stökig då de harvade med traktor i ridhuset där jag hade tänkt rida fram så jag fick börja ute. Han var busig och slängde med huvudet och skuttade runt så fort som jag satt mig i sadeln. När vi väl fick komma in i ridhuset fick vi först sällskap av fyrhjulingen så det blev lite miljöträning. Vi jobbade övergångar och samling på framridningen så att han skulle komma mellan hand och skänkel. Han började frusta efter en stund vilket brukar innebära att han slappnar av. När vi kom in på tävlingsbanan var han ganska fokuserad, mer fokuserad än väntat faktiskt. Dock lite tittig också i vanlig ordning. Travprogrammet flöt på riktigt fint. Skritten gick okej. Galoppen däremot blev inte så bra. Serierna som brukar funka så fint funkade inte alls, jag fick inte till det och piruetterna blev inte så centrerade som på träning. Bytena (de ensamma) blev fina dock och den svåra saxen var helt okej. Med så stora missar ansåg jag att jag måste vara nöjd om jag fick över 55%. Vi fick 57,37% vilket dessutom är mer än förra starten då vi fick 57,06%. Ena domaren hade oss på 59%. I svår dressyr! Med de missarna, vem hade anat det för ett år sedan? Det finns stor utvecklingspotential och nu har vi hela vintern på oss att träna. Mer styrka och befästning av rörelserna så kommer vi med nya tag nästa år. Jag är nöjd med känslan idag och att han var så lydig i jämförelse med vad jag hade förväntat mig. Missarna får jag ta på mig. 
 
Denna fantastiska häst. Han har presterat så mycket bättre än vad jag hade kunnat önska mig i början av året. Så mycket bättre än vad jag någonsin anat. Jag är så nöjd med honom. Jag känner så mycket kärlek! Nu blir det träning för Åsa nästa helg och sedan en st Georges på färsta om två helger. Sedan blir det välförtjänt vintervila innan vi drar igång vinterträningar. 
 
 
Hopptävling
Idag har jag tagit ett stort steg utanför min trygghetszon. Som tur var har jag världens bästa häst som ställer upp på allt tokigt som jag utsätter oss för. Idag har vi, helt spontant, åkt på hopptävling. Eftersom att det inte blev av förra helgen så var jag väldigt sugen på att delta i Matfors (nära Näset) denna helg istället. Det enda problemet var att lägsta klassen var 90cm och jag tyckte det var för högt och ville hoppa 80cm. Men tävlingen låg bra i tiden och dessutom fick man en svart-orangea rosett för felfri ritt (jag älskar ju orange). Jag vet ju att Guzzman klarar det så det hängde på mig. När jag var supporter på ponnyhopptävlingen dagen före så blev jag peppad och bestämde mig för att vara med. Vi anmälde oss i avdelning B där det endast krävs felfri ritt, ingen omhoppning. Det passar mig bra, färre hinder och rosett för felfritt. Jag är inte redo att rida mot klockan ännu. Det var med en klump i magen och lätt illamående som jag anlände till tävlingen tidigt i morse. Efter att ha gått banan två gånger kändes det bättre. Jag hade en plan. Åtta språng. Att överleva. På framridningen var han lugn och trevlig, vi kom ut i bra tid. På framhoppningen var han lycklig och tog busiga glädjeskutt efter varje hinder. Väl på banan var han fokuserad. Han skuttade lätt över de, enligt honom, små hindren med god marginal - han har ju trots allt tävlat 130cm tidigare i sitt liv så han visste precis vad han skulle göra. Vi höll planen och kom städat och kontrollerat mot de två första hindren. Mot trean som var på linje från tvåan så hamnade jag i backläge så jag la honom tokigt, trots det skuttade han snällt över och fortsatte som inget. Fyran var ett, enligt mig, läskigt plank som vi kom jättebra på. Sedan en båge till femman där jag inte fick igenom halvhalten så tempot ökades. Sexan, sjuan och åttan gick alla bra men i lite väl högt tempo. Fina språng och högt över hindren. Är väldigt nöjd att jag klarade det och vi fick vår fina rosett med hem. Jag brukar alltid säga att man måste träna på att tävla också, man kan inte bara trimma hemma för det blir en annan sak på tävling. Så ser jag det - det var långt ifrån perfekt och många saker jag ridit annorlunda om jag fått göra om - men man måste träna på att tävla och när nervositeten tar över så är det lätt att man inte rider lika som hemma. Guzzman gjorde allt med lätthet och hade nog velat hoppa både mer och högre. Egentligen förtjänar han någon som är bättre och stadigare i hoppningen, någon som inte rattar och grejar som jag gör när jag blir osäker. Han är ju verkligen helt fantastisk. Men han får leva med mig nu och hans hoppkarriär är trots allt över så det kanske inte gör så mycket. Han är ju glad i alla fall. Nu blir det vila imorgon och sedan laddar vi om inför vår andra start i Intermediaire 1 på söndag. 
 
 
Roliga dagar i Stockholm
Har precis kommit hem efter några roliga dagar i Stockholm. Tisdag-onsdag var jobbtelaterat med trainee-träff men då jag var ledig helgen och måndagen före så åkte jag redan på söndagen för att kunna träffa min kusin som bott i USA ett år. 
 
Jag kom fram med tåget på kvällen och bjöds direkt på mat och traditionellt spel ("tågspelet") som jag lyckades vinna. Glass till efterrätt som på gamla goda tiden då jag bodde där nere. Måndagen började tidigt med en resa in till centrum där jag träffade bästa Mikaela och vi åt lyxig frukost på Pom och Flora. Tiden bara skenade iväg då vi hade mycket att prata om. Hon åkte vidare till jobbet och jag åkte tillbaka. Vid 14 träffades jag och kusin och åkte in till stan igen. Där inhandlades godsaker och sedan gick vi på bio och såg the Dark Tower. Den var riktigt bra, helt klart sevärd. Dock ganska kort så den lämnade en med en känsla av att något saknades. Efter en sväng i butiker åkte vi hem och där blev det middag, glass och spel igen. Även denna kväll vann jag. Jag hade flyt. Tisdag och onsdag var trainee-utbildning med jobbet och mina underbara kollegor från hela (nästan) Sverige. Vi hade fantastiskt roliga och givande dagar som avslutades med en nyttig kurs i hjärt- och lungräddning innan vi åkte hem. Aldrig fel med lite omväxling i vardagen. Härligt att veta att jag känner så många fina människor på andra platser än i min närhet. Kort sagt roliga men väl korta dagar i Stockholm. Nu har jag dock saknat Guzzman och det ska bli intressant att se hur pigg han är imorgon. 
Måndagens fantastiska frukost 
Världens bästa spel "tågspelet"
 Middagsbuffe (delar av) på O'learys
 Efterrätt till buffén 
En promenad i mörkret efter en stor middagsbuffe på tisdagskvällen 
 HLR