Emma

Hopptävling
Idag har jag tagit ett stort steg utanför min trygghetszon. Som tur var har jag världens bästa häst som ställer upp på allt tokigt som jag utsätter oss för. Idag har vi, helt spontant, åkt på hopptävling. Eftersom att det inte blev av förra helgen så var jag väldigt sugen på att delta i Matfors (nära Näset) denna helg istället. Det enda problemet var att lägsta klassen var 90cm och jag tyckte det var för högt och ville hoppa 80cm. Men tävlingen låg bra i tiden och dessutom fick man en svart-orangea rosett för felfri ritt (jag älskar ju orange). Jag vet ju att Guzzman klarar det så det hängde på mig. När jag var supporter på ponnyhopptävlingen dagen före så blev jag peppad och bestämde mig för att vara med. Vi anmälde oss i avdelning B där det endast krävs felfri ritt, ingen omhoppning. Det passar mig bra, färre hinder och rosett för felfritt. Jag är inte redo att rida mot klockan ännu. Det var med en klump i magen och lätt illamående som jag anlände till tävlingen tidigt i morse. Efter att ha gått banan två gånger kändes det bättre. Jag hade en plan. Åtta språng. Att överleva. På framridningen var han lugn och trevlig, vi kom ut i bra tid. På framhoppningen var han lycklig och tog busiga glädjeskutt efter varje hinder. Väl på banan var han fokuserad. Han skuttade lätt över de, enligt honom, små hindren med god marginal - han har ju trots allt tävlat 130cm tidigare i sitt liv så han visste precis vad han skulle göra. Vi höll planen och kom städat och kontrollerat mot de två första hindren. Mot trean som var på linje från tvåan så hamnade jag i backläge så jag la honom tokigt, trots det skuttade han snällt över och fortsatte som inget. Fyran var ett, enligt mig, läskigt plank som vi kom jättebra på. Sedan en båge till femman där jag inte fick igenom halvhalten så tempot ökades. Sexan, sjuan och åttan gick alla bra men i lite väl högt tempo. Fina språng och högt över hindren. Är väldigt nöjd att jag klarade det och vi fick vår fina rosett med hem. Jag brukar alltid säga att man måste träna på att tävla också, man kan inte bara trimma hemma för det blir en annan sak på tävling. Så ser jag det - det var långt ifrån perfekt och många saker jag ridit annorlunda om jag fått göra om - men man måste träna på att tävla och när nervositeten tar över så är det lätt att man inte rider lika som hemma. Guzzman gjorde allt med lätthet och hade nog velat hoppa både mer och högre. Egentligen förtjänar han någon som är bättre och stadigare i hoppningen, någon som inte rattar och grejar som jag gör när jag blir osäker. Han är ju verkligen helt fantastisk. Men han får leva med mig nu och hans hoppkarriär är trots allt över så det kanske inte gör så mycket. Han är ju glad i alla fall. Nu blir det vila imorgon och sedan laddar vi om inför vår andra start i Intermediaire 1 på söndag. 
 
 
Roliga dagar i Stockholm
Har precis kommit hem efter några roliga dagar i Stockholm. Tisdag-onsdag var jobbtelaterat med trainee-träff men då jag var ledig helgen och måndagen före så åkte jag redan på söndagen för att kunna träffa min kusin som bott i USA ett år. 
 
Jag kom fram med tåget på kvällen och bjöds direkt på mat och traditionellt spel ("tågspelet") som jag lyckades vinna. Glass till efterrätt som på gamla goda tiden då jag bodde där nere. Måndagen började tidigt med en resa in till centrum där jag träffade bästa Mikaela och vi åt lyxig frukost på Pom och Flora. Tiden bara skenade iväg då vi hade mycket att prata om. Hon åkte vidare till jobbet och jag åkte tillbaka. Vid 14 träffades jag och kusin och åkte in till stan igen. Där inhandlades godsaker och sedan gick vi på bio och såg the Dark Tower. Den var riktigt bra, helt klart sevärd. Dock ganska kort så den lämnade en med en känsla av att något saknades. Efter en sväng i butiker åkte vi hem och där blev det middag, glass och spel igen. Även denna kväll vann jag. Jag hade flyt. Tisdag och onsdag var trainee-utbildning med jobbet och mina underbara kollegor från hela (nästan) Sverige. Vi hade fantastiskt roliga och givande dagar som avslutades med en nyttig kurs i hjärt- och lungräddning innan vi åkte hem. Aldrig fel med lite omväxling i vardagen. Härligt att veta att jag känner så många fina människor på andra platser än i min närhet. Kort sagt roliga men väl korta dagar i Stockholm. Nu har jag dock saknat Guzzman och det ska bli intressant att se hur pigg han är imorgon. 
Måndagens fantastiska frukost 
Världens bästa spel "tågspelet"
 Middagsbuffe (delar av) på O'learys
 Efterrätt till buffén 
En promenad i mörkret efter en stor middagsbuffe på tisdagskvällen 
 HLR
Ibland blir det fel...
Jag brukar vara en person som har koll på datum och sådant. Jag har ett enormt kontrollbehov och kan ha i huvudet långt mycket mer ön nödvändigt. Men ibland blir det fel, även solen har sina fläckar. Jag trodde att jag skulle hopptävla på lördag (vart jag nu fick det ifrån), men det är på söndag det är hopptävling. Tyvärr, för hopptävlingen, så har jag redan bokat resa till Stockholm på söndag och jag hinner inte köra iväg på tävling innan. Surt sa räven men det kommer fler hopptävlingar. En tröst i detta fall är att det troligast ska regna på söndag. Hade jag bara haft koll på datum så hade jag bokat en lite senare resa men nu är det som det är. Dessutom ser jag väldigt mycket fram emot att åka ner till Stockholm och träffa kusinen igen. Så det gör inte jättemycket att det blev såhär. Jag känner mest att det var klantigt och inte likt mig men det kan hända den bästa
 
Förra veckan skickade jag iväg kan dressyrsadel för att värmas om i bommen. Jag har upplevt sadeln lite för trång på sista tiden, dels har Guzzman "biffat" på sig (fast mamma tycker att han är tjock) och det har märkts i små volter och travökningar. Även i skritten i början av passen. Nu har jag ju alltid renskinn under sadlarna när jag rider så det blir aldrig helt galet då det tryckutjämnar men jag har upplevt stor skillnad mellan hopp- och dressyrsadeln i bogfriheten. Eftersom att det är ett tag till nästa dressyrtävling så passade jag på. Detta innebar en vecka i hoppsadeln. Som tur var har jag en väldigt skön hoppsadel så det var ingen större uppoffring. Men jag sitter mycket bättre i dressyrsadeln och kommer åt hästen bättre så det blev en utmaning att jobba med piruetterna och serierna i den. Som tur var så har jag tränat hästen väl så han ändå förstod vad han skulle göra. I torsdags hämtade jag dressyrsadeln och red i den. Den känns superbra! Breddad två vidder och ligger super. Helt plötsligt så mycket mer bog i rörelserna och vilka travökningar det blev då... Väl investerade pengar. Vi gjorde helpiruetter, serier i vart tredje och vartannat (klockrent), saxen i galopp och travskolorna som de ligger i Intermediaire 1. Han kändes super, fast lite ogenomriden i början då jag plötsligt kom åt honom sådär bra igen. Han hade nog fått gått och lattjat lite med hoppsadeln. Väldigt nöjda båda två. 
Nöjd Guzzman 
 
Eftersom att det inte blev någon hopptävling i helgen så passade jag på att hoppa igår. Då det regnade så höll vi oss inomhus (väldigt trevligt med ridhus). Vi hade vår favoritövning: litet hinder (kryss) - ett galoppsprång (6,5m) - oxer (som blir högre och högre). Guzzman var laddad och glad och hoppade fina språng. Vi började med att värma upp över tre galoppbommar med två galoppsprång mellan. Fokus på takten och rytmen i galoppen och att hålla samma tempo genom hela bomserien. Det gick, inte helt förvånande, jättebra! Han är ju en pärla. Sedan började vi hoppa på oxern med krysset framför. Det är så bra med den övningen för jag behöver bara rida in på krysset, sedan kommer vi automatiskt bra på oxern. Lite stöd med skänkeln beroende på hur vi kommer på krysset är allt som behövs och Guzzman är så pass klok att han fixar det till det bästa. Han älskar verkligen att hoppa. När oxern blivit runt 90cm så kunde han inte längre skritta emellan gångerna utan taktade, frustade och kastade med huvudet. Men i anridningen var han fokuserad. Oxern slutade på runt 1m med väldigt fina språng. Min följsamhet var bra, trots att det var ett tag sedan vi hoppade lite "högre" (för mig). Jag kunde hänga med i varje språng utan större problem vilket kändes trevligt. Har verkligen fått träna upp balansen i sprången på denna häst då han har sånt tryck i avsprången och skjuter upp ryggen. Men när jag väl har hittat tekniken så känner jag mig ganska trygg och jag vet att han alltid hoppar så länge jag rider mot ett hinder. Han är en fantastisk läromästare i hoppning! Och en fantastisk utvecklingspartner i dressyr. Han är helt enkelt fantastisk
Vårt "höga" hinder 
Finaste Guzzman med en för stor öronhuva för småöronen