Emma

Hemma bäst!
Tillbaka till verkligheten... Har lämnat landet, mörkret, ensamheten och alla hundar (förutom Våfflan) och flyttat hem igen. Skrev tenta idag i farmakologi. Den var svår. Jag skrev så mycket jag kunde, gjorde mitt bästa, så det finns en liten liten chans att jag klarar den. Ytterst liten chans. Nåväl... 
 
Nu är det bara att vänta,
tills man får hämta,
denna jäkla tenta.
 
Men nu är det skrivet,
fast det känns uppgivet,
så går jag vidare i livet. 
 
Efter ett svårt test,
gör man det som är bäst,
åka och rida häst! 
 
Efter tentan åt jag lunch med pappa på Guitars och sedan har jag ridit Mindy och Uffe. Båda kändes mjuka, fina och lydiga. Nu unnar jag mig en stressfri slapparkväll i soffan utan att tänka på någonting viktigt. Kanske äter jag några saffransbullar också (som jag passade på att baka när jag bodde hos mamma och hade ugn). Imorgon, övermorgon och på lördag blir det jobb på Åkerbloms. 
Saffransbullar med mandelmass-fyllning
 
På ett sätt känns det skönt att lämna alla hundarna, mosparna var ju mest jobbiga när de inte lyssnade på mig och gjorde som de ville istället. Men Svea, hon hade gärna fått flytta hem med mig. Finare hund får man leta efter! Det ska vara Lucky som är finare då. Våfflan är ju också jättefin men det är något speciellt med cavaliererna. Molly (den stora) var också väldigt fin men hon är så ung så det är aldrig, nästan, en lugn stund. Lugnast är det ändå nu med bara Våfflan. 
Finisarna Molly, Svea och Våfflan 
 
Nu ska jag fortsätta slappa, äta bullar och kanske se en film. Sen ska jag sova gott och vara utvilad och glad på jobbet imorgon! 
Dressed for work
Klagar inte!
Ikväll ska jag inte klaga. Ikväll väljer jag att se det positiva. Ikväll känns inte mörkret stort och skrämmande, istället mysigt och omfamnande. Jag väljer att inte klaga på min dumma visdomstand (nej, jag har inte gjort något åt den) som ondar sig och gör att jag nästan inte kan gapa, jag kan ju faktiskt gapa (än så länge). Jag ska inte klaga på att jag inte hunnit plugga tillräckligt till min tenta, som är på onsdag, och att den troligast kommer gå åt skogen. Jag får köra dunderrycket imorgon och hoppas på det bästa. Jag ska inte klaga på min onda kropp som efter tre dagar i annan säng (hos mamma) väljer att ömma i rygg, axlar och armar (fast armarna kan ha med något annat att göra som jag inte vet vad), den orkar i alla fall rida och det är huvudsaken. På tal om det så ska jag lyfta fram det bästa med dagen. Det började med en mysig tur i skogen med Mindy. Blev inte så lång tur men vi hann med både trav och galopp. Solen sken och underlaget var superfint efter allt regn. Verkligen en mysig start. Sedan åkte jag och red Uffe på ridbanan. Vi jobbade övergångar, tempoväxlingar (mellan samling och ökning) och sedan lite byten på slutet. Vi avslutade med en skrittur då Våfflan också fick följa med. Solen sken förfarande och fast än att det blåste så kändes vädret fantastiskt efter föregående veckas skyfallsstorm. kvällen har nu avslutats med, i vanlig ordning på måndagar, hoppträning. Jag fick Magic igen och han verkligen en riktig klippa. Av allt det roliga och positiva idag så var detta dagens höjdpunkt - hur fina de andra två än var att rida! Redan på uppvärmningen kändes Magic rätt bra och sedan gällde det bara att bibehålla engagemanget hos honom så gick övningarna superbra. Det var en jätterolig övning också så jag känner mig verkligen nöjd! Finaste Magic! ❤️
Räcke på 1m
 
 
Mörkret
Mörkt och svart
Tidig natt
Ingen vet
Ensamhet
 
Tyst och stilla
Enslig villa
Känslan vag
Bara jag
 
Det är inte så kul att gå ut i det bäckmörka mörkret som blir svart redan vid 18:00!! Helt ensam, ensammare, ENSAMMAST! Ute i det oändliga mörkret där man inte ser något. Fast det är väl tur för om man skulle se något där ute skulle man väl skrika ihjäl sig. Fast varför det? Ingen skulle ändå höra. Jag skulle vara förstummad och mörkret skulle äta upp mina ord. Att vara rädd för mörkret är inte lönt då det är som rymden, för stort för att förstå. Men det är beständigt och kommer alltid finnas. Det kommer finnas längre än ljuset, längre än människan, längre än dig och längre än mig. Men mörkret kan vara din vän också, för om du inte kan se någon så kan ingen se dig! 
 
Förtröstan min vän, det blir ljusare igen! 
God natt och sov gott!