Emma

Ibland är det dumt att klaga
Det finns nog ingenting som gör en så full av energi och lycka som att galoppera fram i snön under solens sken. Det är verkligen frihet! 
 
Det var allt för länge sedan jag och Guzzman tog oss ut i skogen på riktigt men idag var dagen. Runt nollgradigt och skinande sol, kan det bli bättre? Det blev en härlig galopp i snön och jag fick faktiskt hålla i mig lite då Guzzman var rätt busig. Lite glädjeskutt, bockar och backutsparkar men jag satt (hör och häpna) stadigt kvar. Måste vara efter all hoppträning då jag fokuserat på bättre sits och nertramp. Efter galoppen kunde vi skritta hemåt i den underbara solen och bara njuta av varandras sällskap, solens strålar, den fräscha luften och det härliga ljudet fråg Guzzmans steg i snön. Helt underbart magiskt! 
Friheten definierad
Nu börjar det bli spännande!
Ja mina vänner, det händer så mycket i livet att jag knappt hinner skriva här. 
 
Jag har under februari varit på två arbetsintervjuer på apotek i Sundsvall och erbjudits jobb på båda. Det blev ett väldigt svårt val då båda verkar vara väldigt trevliga arbetsplatser med glad stämning (viktigt tycker jag). Till sist, efter att ha vänt och vridit och försökt ställa fördelar och nackdelar mot varandra så bestämde jag mig för det i centrum (det andra låg utanför). Allt är långt ifrån klart och ännu är inget påskrivet men jag känner mig ändå ganska trygg med att det blir Sundsvall när jag tagit min examen. Oklart är också när jag flyttar men runt sommaren skulle jag tro. Jag får lägga ut mer när allt är klart. Sundsvall känns som en trevlig stad där det finns det mesta. Priserna på bostäder är lägre där än här i Umeå, jag letar för fullt och finner det för tillfället mycket roligare att kolla på lägenheter, tapeter och möbler än att skriva examensjobb (fast det går bra med det också). För tävlingsmöjligheter öppnas det upp söder ut i Högbo, Gävle och Hudiksvall och vi kommer få tillgång till många fler tävlingar. Ja, det här känns bra! 
Vad hände?
Ibland krävs det ett riktigt ordentligt sammanbrott för att ta sig igenom något jobbigt. 
 
Man sjunker hjälplöst längre och längre ner under utan... Tills man tar i botten och kan skjuta ifrån för att ta sig upp igen. 
 
I fredags kom det, sammanbrottet, det där sista som gick fel, droppen som fick bägaren att svämma över, jag tog i botten. 
 
Antingen kan man stanna på botten och sakta sakta tyna bort. Eller så kan man skjuta ifrån, ta sig upp till ytan och  åter fylla syre i lungorna som ger energi åt kroppen. 
 
Jag gjorde det och i söndags vaknade som pånyttfödd.
 
Vi är alla en del av livets stora cirkel