Emma

Årets sista dressyrtävling
Idag har jag och Guzzman gjort vår sista dressyrstart för året. Vi startade Prix st Georges på Sundsvalls Fältrittklubb. För exakt ett år sedan red vi vår andra MsvA:1 på samma tävling, då blev han rädd för ett bord och vi hade stora missar. Idag kunde det gå hur som helst (som alltid med Guzzman). Målet för dagens ritt var att klara 60% vilket vi ännu inte gjort i st Georges. I fredags tränade vi för bästa Åsa som hjälpte oss att finslipa skolorna, piruetterna och serierna. Guzzman kändes bra, han känns väldigt ridbar och koncentrerad just nu. Man vet ändå inte hur det ska gå på tävling, ibland blir han spänd och då är det svårt. Igår så tog vi ett väldigt lugnt dressyrpass i rund låg form med övergångar och enstaka byten. Det verkar ha varit en bra uppladdning. På dagens framridning var han koncentrerad även om han var lite tittig och spänd i början, dock mycket lite för att vara Guzzman. Väl inne på banan var han också koncentrerad men aningen matt. Jag är så van att han blir laddad på banan att när han inte blir det har jag oftast engagerat honom för lite på framridningen. Vi genomförde programmet väldigt jämt och mjukt men vi kunde gjort några moment med bättre kvalitet. Framför allt skolorna som brukar vara bra kunde vi gjort bättre. Piruetterna kändes helt okej och belönades dessutom med 5,5 och 6 vilket är en klar utveckling mot de 4:or vi fick förra året. Serierna gick superbra, jämna och fina. Bytena i vart 4:e fick 6,5 och i vart 3:e fick 7. Många fina moment och mycket utvecklingspotential. Jag var väldigt nöjd med ritten när jag kom ut från banan, helt klart min bästa någonsin i st Georges. Ritten belönades med 62,5% vilket var högt över vårt mål och vi var dessutom första utanför placering. Vilken fantastisk avslutning på säsongen!
 
På tal om säsongen så är väl detta ett utmärkt tillfälle att se över hur vi klarat våra mål i år. I början av året sattes tre kortsiktiga och två långsiktiga mål upp. De kortsiktiga var att under 2017 debutera Prix st Georges, klara 60% helst 62% i MsvA och debutera hopptävling med Guzzman. De långsiktiga målen var att debutera Intermediaire 1 och rida lag-SM 2018. Man kan väl inte säga annat än att vi har klarat våra mål. Vi har startat fyra Prix st Georges, varav en nationell. Vi har ridit två MsvA:1 och klarat 62% i båda som dessutom varit för tre domare. Vi har startat två hopptävlingar en 80cm och en 90cm och överlevt båda (vilket varit målet för starterna) och fått rosetter för felfria ritter. Vi har dessutom klarat det långsiktiga målet att debutera Intermediaire 1 och hunnit rida det två gånger till och med. En helt fantastiskt säsong även om vi bara tagit en placering i dressyr (2:a placering i FEI lag. täv. prog. J MsvB). Trots allt har vi tagit fler (två) placeringar i hoppning. Men nästa år är vi starkare och mer befästa så då kanske vi får vara med och slåss om placeringarna. Planeringen för nästa säsong är lagd (första utkastet) och det verkar bli mest Prix st Georges och Intermediaire 1. Måste nog sätta några nya mål nu också. Nu återstår endast en eventuell hopptävling i Timrå där vi startar 90cm sedan blir det tävlingsuppehåll några månader. Men vi har mycket att se fram emot nästa år! 
 
Världens bästa Guzzman 
Så mycket kärlek
Jag är så överväldigad av kärlek att jag nästan börjar gråta när jag tänker på det. Min fantastiska häst! Jag börjar känna att jag inte förtjänar honom längre, han är för bra för mig och jag ger honom igen rättvisa på tävling. Men jag gör det bästa jag kan och utan mig finns det inga garantier för att han hade nått den nivån som han nu är på. Dessutom vet jag att han älskar mig, nästan lika mycket som jag älskar honom. Jag blir på riktigt alldeles varm inombords när jag ser honom. Jag tror det kallas kärlek. Han är verkligen helt underbar! 
 
Idag har vi startat vår andra Intermediaire 1. Målet var att få högre procent än förra gången. Jag visste att det kunde bli tufft då tävlingen var inomhus och han brukar kunna bli mer tittig inomhus. Egentligen inte mer tittig, snarare att det brukar finnas mer att titta på inomhus. Framridningen blev lite stökig då de harvade med traktor i ridhuset där jag hade tänkt rida fram så jag fick börja ute. Han var busig och slängde med huvudet och skuttade runt så fort som jag satt mig i sadeln. När vi väl fick komma in i ridhuset fick vi först sällskap av fyrhjulingen så det blev lite miljöträning. Vi jobbade övergångar och samling på framridningen så att han skulle komma mellan hand och skänkel. Han började frusta efter en stund vilket brukar innebära att han slappnar av. När vi kom in på tävlingsbanan var han ganska fokuserad, mer fokuserad än väntat faktiskt. Dock lite tittig också i vanlig ordning. Travprogrammet flöt på riktigt fint. Skritten gick okej. Galoppen däremot blev inte så bra. Serierna som brukar funka så fint funkade inte alls, jag fick inte till det och piruetterna blev inte så centrerade som på träning. Bytena (de ensamma) blev fina dock och den svåra saxen var helt okej. Med så stora missar ansåg jag att jag måste vara nöjd om jag fick över 55%. Vi fick 57,37% vilket dessutom är mer än förra starten då vi fick 57,06%. Ena domaren hade oss på 59%. I svår dressyr! Med de missarna, vem hade anat det för ett år sedan? Det finns stor utvecklingspotential och nu har vi hela vintern på oss att träna. Mer styrka och befästning av rörelserna så kommer vi med nya tag nästa år. Jag är nöjd med känslan idag och att han var så lydig i jämförelse med vad jag hade förväntat mig. Missarna får jag ta på mig. 
 
Denna fantastiska häst. Han har presterat så mycket bättre än vad jag hade kunnat önska mig i början av året. Så mycket bättre än vad jag någonsin anat. Jag är så nöjd med honom. Jag känner så mycket kärlek! Nu blir det träning för Åsa nästa helg och sedan en st Georges på färsta om två helger. Sedan blir det välförtjänt vintervila innan vi drar igång vinterträningar. 
 
 
Hopptävling
Idag har jag tagit ett stort steg utanför min trygghetszon. Som tur var har jag världens bästa häst som ställer upp på allt tokigt som jag utsätter oss för. Idag har vi, helt spontant, åkt på hopptävling. Eftersom att det inte blev av förra helgen så var jag väldigt sugen på att delta i Matfors (nära Näset) denna helg istället. Det enda problemet var att lägsta klassen var 90cm och jag tyckte det var för högt och ville hoppa 80cm. Men tävlingen låg bra i tiden och dessutom fick man en svart-orangea rosett för felfri ritt (jag älskar ju orange). Jag vet ju att Guzzman klarar det så det hängde på mig. När jag var supporter på ponnyhopptävlingen dagen före så blev jag peppad och bestämde mig för att vara med. Vi anmälde oss i avdelning B där det endast krävs felfri ritt, ingen omhoppning. Det passar mig bra, färre hinder och rosett för felfritt. Jag är inte redo att rida mot klockan ännu. Det var med en klump i magen och lätt illamående som jag anlände till tävlingen tidigt i morse. Efter att ha gått banan två gånger kändes det bättre. Jag hade en plan. Åtta språng. Att överleva. På framridningen var han lugn och trevlig, vi kom ut i bra tid. På framhoppningen var han lycklig och tog busiga glädjeskutt efter varje hinder. Väl på banan var han fokuserad. Han skuttade lätt över de, enligt honom, små hindren med god marginal - han har ju trots allt tävlat 130cm tidigare i sitt liv så han visste precis vad han skulle göra. Vi höll planen och kom städat och kontrollerat mot de två första hindren. Mot trean som var på linje från tvåan så hamnade jag i backläge så jag la honom tokigt, trots det skuttade han snällt över och fortsatte som inget. Fyran var ett, enligt mig, läskigt plank som vi kom jättebra på. Sedan en båge till femman där jag inte fick igenom halvhalten så tempot ökades. Sexan, sjuan och åttan gick alla bra men i lite väl högt tempo. Fina språng och högt över hindren. Är väldigt nöjd att jag klarade det och vi fick vår fina rosett med hem. Jag brukar alltid säga att man måste träna på att tävla också, man kan inte bara trimma hemma för det blir en annan sak på tävling. Så ser jag det - det var långt ifrån perfekt och många saker jag ridit annorlunda om jag fått göra om - men man måste träna på att tävla och när nervositeten tar över så är det lätt att man inte rider lika som hemma. Guzzman gjorde allt med lätthet och hade nog velat hoppa både mer och högre. Egentligen förtjänar han någon som är bättre och stadigare i hoppningen, någon som inte rattar och grejar som jag gör när jag blir osäker. Han är ju verkligen helt fantastisk. Men han får leva med mig nu och hans hoppkarriär är trots allt över så det kanske inte gör så mycket. Han är ju glad i alla fall. Nu blir det vila imorgon och sedan laddar vi om inför vår andra start i Intermediaire 1 på söndag.