Emma

Saknar ord...
I torsdags hände det som inte får hända. Allt gick så fort. 
 
Planen var att jag och Guzzman skulle hopptävla på SRK på lördagen och då brukar jag alltid hoppa dagen innan, alltså på fredagen. På onsdagen hade vi ridit lite lätt dressyr ute på banan med övergångar och byten och på tisdagen hade han vilat. På måndagen red vi ett av våra bästa dressyrpass denna vinter. Jag kunde inte sluta le och säga ”han är riktigt bra just nu”. På torsdagen var jag där på kvällen efter jobbet och det passade bra med longering så han fick springa av sig lite inför helgens tävling. Ibland samlar han sådan kraft pch då måste den bara ut, den går inte att hålla inne. Hagen var knepig efter allt snöande och även om jag skottat för hand så var det inte så stor yta att röra sig på. I ridhuset var Guzzman pigg och glad men som alltid lydig. Vi började att värma upp på longerlinan men när vi sedan blev ensamma så tänkte jag att det var bättre om han fick springa lös och riktigt busa av sig. Han brukar få göra det när det behövs. 
 
Han blev jättelycklig! Han sprang och busade och drog på ordentligt så som fullblodet i honom behöver göra ibland. I en kurva när han drog på, på kortsidan av ridhuset, snubblade han till lite och det hördes en smäll. Jag tänkte ”hoppas inte skorna ryker nu”. När han kom ut på långsidan sprang han på bara tre ben. Han försökte sätta ner vänster fram men det gick inte, det var som att hoven inte tog stöd. Jag stoppade honom på kortsidan och såg att hoven bara hängde. Jag överfölls av panik men på något sett lyckades jag ringa veterinären. Han försökte ställa ner hoven men den vek sig bara. Jag förstod att benet var av... 
 
Jag började i min panik och i mitt chocktillstånd att ringa fler samtal. Bla till stallägaren M som kom ner till ridhuset med B och E. M styrde upp situationen och såg till att Guzzman fick grimma och täcke på sig och B hämtade morötter och E hämtade lusern som vi gav honom under tiden vi väntade på veterinären (som kom så fort hon kunde). Jag fick klippa av en bit svans som minne. Och M ringde så de skulle komma och hämta kroppen dagen efter. När veterinären kom hade Guzzman mycket ont och jag ville bara få slut på hans smärta. Hon hittade snabbt frakturen och tyckte jag var klok som ville ta bort honom. Jag pussade honom på mulen och sa ”jag älskar dig mest i hela världen” flera gånger om. sedan fick jag lämna honom och köra hem medan M var med vid de sista andetagen. Han var så modig och så stark och klok in i det sista. Sedan tyckte han det var skönt att få somna in och bli fri all smärta. 
 
Han var lycklig in i det sista och fick ett fantastiskt liv. Jag ska för alltid se tillbaka på denna underbara, speciella häst med lycka. Jag är så lycklig att få ha haft honom i mitt liv och fått uppleva allt vi gjort. Han var min dröm och min verkligeheten och vi kom så mycket längre än jag någonsin vågat hoppas. Tack för allt min älskade vän. Jag kommer älska och sakna dig för alltid. 
 
Foto Li Norell
Och så var de bara en...
Nu har några veckor gått och igår fick NV åka hem till mamma igen. Det är blandade känslor. Han har verkligen varit en fröjd att ta hand om och rida men det är lite tufft att ha två hästar. Nu blir det fullt fokus på Guzzman igen. 
 
Killarna imponerade verkligen på mig förra veckan då vi hade besök av veterinären. Båda kunde få tänderna kollade och raspade utan sedering. NV tog allt med ro medan Guzzman gav en högst skeptisk blick som om han undrade om han verkligen skulle klara av detta. Men han skötte sig. Båda fick även vaccinationen så det är gjort för i år. I fredags fick Guzzman nya skor och broddar så nu är vi redo för vintern känns det som. 
 
Mamma kom ner redan i fredagskväll och då passade vi på att gå ut och äta middag. Det blev fantastiska rätter på RÅ (kan verkligen rekommenderas). Igår red vi tillsammans i ridhuset innan mamma och NV åkte och hon red till och med på Guzzman några varv. Nu kommer det kännas tomt och lugnt med bara en häst. Men det är kanske det som kallas lagom? Förhoppningsvis så kommer NV tillbaka någon gång, och det är han varmt välkommen att göra. 
 
Fina Night-Vision
Guzzman får nya skor och vill hjälpa till
Mamma och Guzzman 
Årets sista dressyrtävling
Idag har jag och Guzzman gjort vår sista dressyrstart för året. Vi startade Prix st Georges på Sundsvalls Fältrittklubb. För exakt ett år sedan red vi vår andra MsvA:1 på samma tävling, då blev han rädd för ett bord och vi hade stora missar. Idag kunde det gå hur som helst (som alltid med Guzzman). Målet för dagens ritt var att klara 60% vilket vi ännu inte gjort i st Georges. I fredags tränade vi för bästa Åsa som hjälpte oss att finslipa skolorna, piruetterna och serierna. Guzzman kändes bra, han känns väldigt ridbar och koncentrerad just nu. Man vet ändå inte hur det ska gå på tävling, ibland blir han spänd och då är det svårt. Igår så tog vi ett väldigt lugnt dressyrpass i rund låg form med övergångar och enstaka byten. Det verkar ha varit en bra uppladdning. På dagens framridning var han koncentrerad även om han var lite tittig och spänd i början, dock mycket lite för att vara Guzzman. Väl inne på banan var han också koncentrerad men aningen matt. Jag är så van att han blir laddad på banan att när han inte blir det har jag oftast engagerat honom för lite på framridningen. Vi genomförde programmet väldigt jämt och mjukt men vi kunde gjort några moment med bättre kvalitet. Framför allt skolorna som brukar vara bra kunde vi gjort bättre. Piruetterna kändes helt okej och belönades dessutom med 5,5 och 6 vilket är en klar utveckling mot de 4:or vi fick förra året. Serierna gick superbra, jämna och fina. Bytena i vart 4:e fick 6,5 och i vart 3:e fick 7. Många fina moment och mycket utvecklingspotential. Jag var väldigt nöjd med ritten när jag kom ut från banan, helt klart min bästa någonsin i st Georges. Ritten belönades med 62,5% vilket var högt över vårt mål och vi var dessutom första utanför placering. Vilken fantastisk avslutning på säsongen!
 
På tal om säsongen så är väl detta ett utmärkt tillfälle att se över hur vi klarat våra mål i år. I början av året sattes tre kortsiktiga och två långsiktiga mål upp. De kortsiktiga var att under 2017 debutera Prix st Georges, klara 60% helst 62% i MsvA och debutera hopptävling med Guzzman. De långsiktiga målen var att debutera Intermediaire 1 och rida lag-SM 2018. Man kan väl inte säga annat än att vi har klarat våra mål. Vi har startat fyra Prix st Georges, varav en nationell. Vi har ridit två MsvA:1 och klarat 62% i båda som dessutom varit för tre domare. Vi har startat två hopptävlingar en 80cm och en 90cm och överlevt båda (vilket varit målet för starterna) och fått rosetter för felfria ritter. Vi har dessutom klarat det långsiktiga målet att debutera Intermediaire 1 och hunnit rida det två gånger till och med. En helt fantastiskt säsong även om vi bara tagit en placering i dressyr (2:a placering i FEI lag. täv. prog. J MsvB). Trots allt har vi tagit fler (två) placeringar i hoppning. Men nästa år är vi starkare och mer befästa så då kanske vi får vara med och slåss om placeringarna. Planeringen för nästa säsong är lagd (första utkastet) och det verkar bli mest Prix st Georges och Intermediaire 1. Måste nog sätta några nya mål nu också. Nu återstår endast en eventuell hopptävling i Timrå där vi startar 90cm sedan blir det tävlingsuppehåll några månader. Men vi har mycket att se fram emot nästa år! 
 
Världens bästa Guzzman