Emma

Nöjd med mig själv
Jag har varit ledig söndag och måndag (idag), det blir som en fördröjd helg. Det har varit en bra "helg" och jag är nöjd med vad jag har åstadkommit. I lördags jobbade jag några timmar på dagen. Jag började dock lördagen i stallet med en härlig galopp i snön i solskenet med Guzzman. Efter jobbet red jag Hayco. Han fick göra lösgörande övningar med övergångar och skänkelvikning. På söndagen (igår) började också dagen i stallet hos Guzzman. Vi hoppade en superbra övning (som jag har skrivit om i förra inlägget). Guzzman var taggad och jätteglad. Hoppövningarna gick bra. Efter det åkte jag till Hayco och då anlände också mamma till Sundsvall. Passande, så jag kunde få lite tips när jag red. Några enkla små tips och de gjorde det ändå så mycket bättre. Bra övergångar galopp-trav och galopp-skritt samt fina skolor. Det var roligt och Hayco kändes superfin! På kvällen gick vi ut och åt på Pinchos. Det var trevligt och god mat. Väldigt mysigt att ha mamma på besök! 
 
Idag började också dagen i stallet hos Guzzman. Vi red ett väldigt bra dressyrpass då vi gjorde de bästa piruetterna hittills. Sedan gjorde vi byten i vartannat, tre stycken, och byten i varje, två stycken. Han var superduktig! Sedan har jag provat det nya Pizza Hut i Sundsvall, fasiken godaste pizzorna! Helt ok att vara onyttig eftersom att jag "har" söndag idag. Kvällen har jag ägnat åt att tapetsera hallen. Det var minsann inte alls så lätt som jag trodde... men tapeterna kom på plats och nu ser det riktigt bra ut. Fast det räckte inte med en rulle så jag måste införskaffa en till för att göra klart. Sedan saknas bara att sätta upp hatthyllan samt införskaffa en hallspegel och en förvaringshylla så är hallen klar. 
Besök på Pinchos med mamma
Fin
Fina Guzzman 
Nya tapeten i hallen
Hoppövning
Idag hoppade jag och Guzzman. Vi gjorde en superbra övning som gjorde att vi för det första var väl framhoppade när vi började på de "lite högre" hindren och för det andra gjorde att vi fick många språng men inte så många högre (men eftersom att han var så väl framme när vi tog dem så var de få väldigt bra) och för det tredje gjorde att jag tvingades ha kontroll och balans hela tiden. Väldigt välbehövligt för oss. Enkelt var det också. Jag byggde fram tre sockerbitscavaletti längs medellinjen, två vid kortsidorna och en på mitten, samt två räcken på diagonalerna. När vi red började vi med cavalettina som uppvärmning. Tog först en cavaletti på kortsidan med båge till den på mitten och sedan båge tillbaka till samma kortsida, som på volt, tillbaka till mitten där jag sedan bytte varav och tog volt åt andra hållet över cavalettin vid andra kortsidan för att sedan byta tillbaka igen över mitten. Bra för planering av väg, rytm och balans. Bra för mig också att komma tillbaka i sadeln och få kontroll i tid till nästa cavaletti. Efter det började jag från andra hållet (så att han fick hoppa varje cavaletti åt båda håll) och gjorde en serpentin över sockerbitarna, från ena kortsidan - över mitten - till andra kortsidan och sedan tillbaka - över mitten- till den första kortsidan. Fokus på blicken, vägen och sitsen. Efter en skrittpaus la vi till räckena i övningen. Jag började i ena varvet med ett räcke på diagonal, gick sedan direkt in i serpentinen och avslutade med räcket på diagonalen igen. Sedan gjorde vi samma i andra varvet med andra räcket. Jag höjdes sedan räckena och tog det igen men satte ihop båda varven så det blev räcke - cavaletti, serpentin, cavaletti, serpentin, cavaletti - räcke - räcke - cavaletti, serpentin, cavaletti, serpentin, cavaletti - räcke. Avslutningsvis höjde jag räckena igen så de låg runt 90-100cm och tog då endast räckena på var sin diagonal efter varann. Vi bytte sedan så jag tog dem från andra hållet. Guzzman var väldigt glad men hoppade fint och var väl med på vad vi skulle göra. Kanske lite svårt att förstå texten så jag har försökt illustrera övningarna här nedan: 
Blått streck: cavaletti
Grönt och oranget streck: räcke 
 
 
Bettlöst
Det blir mer och mer vanligt att man rider bettlöst och nuförtiden arrangeras även bettlösa dressyrklasser i mindre utsträckning. Dressyren utvecklas och moderniseras hela tiden. From 2015 var det okej att välja tränsbett i alla klasser, före det var det kandartvång från MsvB:3 och uppåt. Även sporrtvången togs bort så nu var det fritt fram att rida grad Prix på tränsbett utan sporrar om man ville. För att få använda kandar måste man numera kvala då det inte längre är tillåtet i MsvC utan först i MsvB. From i år (2017) är det hjälmtvång och alla med hatt får lägga den på hyllan. Det är en positiv utveckling för hästens välbefinnande och för ryttarens säkerhet. Domare ser nu mer på hästens egen vilja att röra sig framåt och eftergiften än tidigare. Detta kontrolleras mer och mer i de svenska dressyrprogramen genom "överstrykning". Överstrykning innebär att man lägger fram handen några steg och visar att hästen bär sig själv. I LA:3 finns också ett moment där man på en halvvolt länger tygeln och formen för att visa att hästen är eftergiven och avslappnad. 
 
Jag har valt att visa Guzzman på tränsbett. Han trivdes inte på kandar för mig. Med det sagt så menar jag inte att han inte kan ridas på kandar, han har tidigare tävlat med det. Men för min ridning passar det bättre med tränsbett på honom. Han är en häst som är väldigt känslig och dessutom väldigt lätt i handen. Därför finns det ingen alnledning för mig att rida på kandar när han är så fin på tränsbett. De gångerna som jag har provat kandar på honom blir han stel i nacken och fastnar i handen. Troligast har jag för lite säte för att möta upp det skarpa i munnen så det blir för skarpt. Därför har vi lagt ner kandarridningen och kandaret är nerplockat till ett träns istället så han har två dressyrträns med olika bett och nosgrimma på. Det skarpaste bettet jag rider honom på är ett delat eggbett som egentligen är en bridong, alltså inte speciellt skarpt. När vi tävlat har han ett delat, gummiklätt eggbett. Det ger han bra stöd på även då han blir spänd så det passar bra som tävlingsbett. 
 
Jag har under vintern provat rida Guzzman med bara grimma istället för träns, för skojs skull. Det har funkat bra. Vi har ridit dressyr med byten och tempoväxlingar, hoppat sockerbit och ridit ute i snön (inhängnat) med grimman. Det är inte stor skillnad mot att rida på träns. Därför har jag investerat i ett bettlöst träns som jag kan omväxla med. Igår invigde vi det i ridhuset. Vissa menar på att de bettlösa tränsen inte är speciellt snälla mot hästen och att de har skarpa nosgrimmor och skapar tryck. Så skulle det kunna vara, men i likhet på ridning med träns så beror det på hur mycket man tar. Om man sliter och rycker så är nog inte bettlöst speciellt trevligt för hästen men det är å andra sidan inte tränsbett heller... Guzzman gillade det bettlösa och tog direkt ett lätt mjukt stöd. Han var väldigt stadig, stadigare än jag trot. Det var en unik känsla för att jag kunde inte påverka honom lika mycket som på träns och därför heller inte störa hans form. Han gick på av fri vilja och lösgjordhet, frustade och var positiv i alla övningar. Vi jobbade övergångar för att kontrollera att broms och start funkade, la lite volter och gjorde några byten i galoppen. Det var lite svårt att ställa igenom ordentligt och jag blev begränsad i vilka rörelser vi kunde utföra. Antar att vi också måste rida in oss ordentligt på tränset. Det var iaf inte riktigt läge för några MsvB-rörelser utan det fick bli mest på spåret med lite basic jobb. Det var ett bra sätt att känna av sin sits då jag inte kunde parrera med handen utan fick till exempel verkligen lov att driva för innerskänkeln för att få honom att ställa igenom istället för att bara leda med innertygeln. Han var superduktig! Efter passet var han skummig om munnen trots att han inte haft något bett att tugga på. Det måste vara ett gott betyg! Det bettlösa blir ett bra jogging-träns att omväxla med de lite lugnare dagarna. 
 
Nöjd Guzzman i sitt nya bettlösa träns