Emma

Tävling med laddad Guzzman
Idag har jag och Guzzman varit ner till Hudiksvall på dressyrtävlingar. Uppladdningen blev inte som vi brukar. Vi brukar vila tre dagar, ibland fyra dagar, innan. Två dagar innan rider vi ett ordentligt dressyrpass där vi trimmar igenom alla rörelser och moment och dagen före brukar vi bara jogga i mjuk rund form. Denna gång blev det på ett annat sätt. Vi hade vila i onsdags, sedan red vi dressyr på utebanan i torsdags. I fredags hoppade vi. Första hoppningen sedan smällen mot huvudet. Vi brukar inte hoppa just före tävling men denna gång passade det bra. Vi hade två räcken på diagonal som vi tog några gånger. Det gick superbra. Igår red vi dressyr i ridhuset. Det var storm ute och det knakade och lät i ridhuset. Guzzman var på tårna men skötte sig riktigt bra. Kunde genomföra fina skolor och seriebyten. En vecka före brukar vi rida igenom programmet för att sedan veta vad vi ska fokusera på under veckan inför. Det har vi gjort, vi red igenom det två gånger förra fredagen och han kändes superfin. Vi har mest fokuserat på serier och då bara gjort i vart 4:e som det är i programmet. 
 
Vi deltog i MsvB:5 som är omgjord för i år, förra året startade vi det gamla programmet en gång. Först fick vi den preliminära starttiden 19:03 men sedan blev den fasta tiden 17:06. Skönt tyckte jag. Morgonen fick bli lugn och sedan åkte jag till stallet vid lunch. Jag hade väldigt bra flyt med allting, inget som krånglade, så vi kom iväg i god tid. Väl i Hudiksvall var det storm. Jag fick en känsla av att det inte skulle bli optimalt för min känsliga häst med blåsten. Det var det inte... Han var laddad på framridningen som var ute, han kastade med huvudet när de andra hästarna galopperade, drog i ett hörn och stannade och stirrade när det rörde sig nere på stallplan. Samtidigt var han bitvis väldigt fin också. Jag samlade honom mycket, för att kunna hålla energin kontrollerad. Han kunde verkligen sätta sig i piruettgalopp, jätteduktig. Tävlingen var inne i ridhuset. Där fanns det fyra läskiga dörrar och publik på domarkortsidan där det tydligen var nödvändigt att springa med huvudet rakt upp. Det var inte lätt. Vi drog på oss några 5:or där han skyggade men vissa moment lyckades vi ändå med. Travskolorna var rätt trevliga och bytena är han duktig på. Det som jag tyckte var bäst var serien med tre byten i vart 4:e, den satte vi riktigt fint och vi fick en 7:a för det. Är också nöjd med överstrykningen där vi fick 6,5, inte illa då man sitter på en häst som skuggar. Det var långt ifrån vårat bästa framförande men vi fick ihop 63,19% vilket jag är väldigt nöjd med. Guzzman håller en bra nivå trots missar, blir nog bra inför utomhustävlingarna - han brukar vara bättre då. Planen var att detta skulle bli sista "kavajklassen" för i år och att resten skulle ridas i frack (MsvA och st Georges) men detta program var så roligt att jag kanske måste prova det igen. 
 
Förutom själva ridningen så har Guzzman, som vanligt, skött sig exemplariskt. Det var ingen lätt dag att åka ensam då allt blåste. Det var jobbigt att sadla och så men Guzzman gör det så lätt för mig. Helt fantastisk är bara förnamnet. Så lätt att lasta på och ur och göra iordning bredvid bilen. Nu blir det en lugn vecka och sedan kör vi på inför MsvA i maj. 
Invigde turkosa kavajen 
Sporrämmar som matchar stövlarna 
Bus-Guzzman 
Hästig påskhelg!
Det har blivit en riktigt hästig påskhelg. 
 
På skärtorsdagen slutade jag tidigt och åkte ut till stallet. Dagen före longerade jag Guzzman på sjöbanan och denna dag blev det jogging på hoppbanan. Faktiskt första passet på hoppbanan för i år. Jag är lite lur på tjälen som jag är övertygad ligger kvar på hoppbanan. Sjöbanan misstänker jag att den har släppt men jag tar det väldigt försiktigt. Det blev lätt jogging med graman (fick inte riskera avramling eller smäll mot huvudet) och Guzzman var lite taggad men skötte sig lydigt och bra. 
Från onsdagens longering
 
På långfredagen red jag Guzzman i ridhuset. Ett dressyrpass. Han kändes jättefin. Positiv, framåt och lydig. Efter uppvärmningen red vi igenom MsvB:5, det nya från i år, då vi ska starta det i Hudiksvall helgen som kommer. Det gick bra. Några småmissar som mesig ökning i trav, aningen rak galoppsluta och så men annars inga större grejer. Alla byten och serien (i vart 4:e) var han klockren i och travöppnorna var fina (som de brukar). Efter programmet tog vi en paus och sedan jobbade vi med piruettgaloppen och gjorde några piruetter. De har blivit så mycket bättre! Åsa har verkligen hjälpt oss att hitta den där samlade galoppen och min ridning i den och sedan har mamma hjälpt mig att förstå hur jag ska vända sista biten, som pricken över i:et. Guzzman vet också vad som gäller. Det var definitivt de bästa vi gjort åt vänster. Åt höger var det svårare då jag inte var nog aktiv med innerskänkeln (framåtdrivande) så vi tappade takten. Men vi gjorde så gott vi kunde. Sedan gjorde vi serier i vart 3:e och vart 4:e. Han är så fantastiskt duktig! Klockren i båda. Efter det tog vi en paus och eftersom att Guzzman hade mycket energi kvar så red vi igenom MsvB:5 en gång till. Det blev bättre denna gång då han hade mer samling efter piruettjobbet. Han var dock lite mer taggad, på ett väldigt positivt sätt. Han älskar att jobba och frågar alltid vad vi ska göra som nästa moment. Därför passar han bra i tekniskt svåra program, så länge jag klarar av att styra honom. Jag tyckte vi fick en väldigt fin känsla och bra genomförande. Han hade nog velat springa det ändå några gånger till men jag var nöjd så vi avslutade så. 
Mitt gula lilla påskägg
 
På kvällen åkte jag ut till Stall Frieser där jag red Indy i ridhuset. Hon var pigg och inte helt loss i bogarna. Vi jobbade mycket med övergångar skritt-trav och trav-galopp. På slutet kändes hon riktigt fin. Vi tar det ganska lugnt då hon är på igångsättning efter att ha haft föl i sommar. 
Påskägget Indy
 
På påskdagen (lördag) började jag med utsläpp på Näset. Guzzman fick vila då jag skulle jobba så det blev bara mocka och fixa i stallet samt några pussar på mulen. Efter jobbet åkte jag till Indy och vi red ute på plan. Hon var mycket mjukare så övergångsjobbet dagen före måste ha gett resultat. Vi gjorde några övergångar men red också lite längre sträckor för att hitta takten och stödet. Hon kändes jättefin! LB i sommar blir nog superbra för oss. Provade lite svagt skänkelvikning i trav på diagonal i båda varv och det tog hon bra. Fortfarande ett lugnt pass och hon kändes lite trött på slutet. 
Utsikten från Indys rygg
 
På påskdagen (söndag) började också dagen på Näset. Det var en solig och fin morgon men väldigt kallt. Jag red Guzzman i ridhuset med vårdat bettlösa träns. Den fina positiva känslan fanns kvar sedan fredagen. Vi jobbade med övergångar på volt, rakt spår och serpentin och även byten på diagonal och serpentin. Han var superfin! Det är en speciell känsla att inte ha ett bett att hålla kontakten i, man får rida mer med sätet och känslan. Guzzman är jättestadig på det bettlösa tränset, lika stadig som på bett, och han känns väldigt positiv på det. 
Nöjd Guzzman
 
Efter jobbet åkte jag ut till Indy. Hon kändes överladdad då vi kom ner på plan men jag tror egentligen att hon var rätt trött. Hon passagade in på banan och sedan kunde hon inte stå stilla. Kul med sån energi. Fick bli ett väldigt lugnt pass. Bara några varv, hon kändes fin även denna dag men blev lite låg då hon inte riktigt orkade jobba in bakbenen på samma sätt som dagen före. Vi hade turen att få bli fotade av bästa Emelie. Väldigt många vackra bilder blev det! Indy är en väldigt fin häst och det ska verkligen bli spännande att få visa upp henne för domarna i sommar. 
Foto Emelie Bergdahl
Foto Emelie Bergdahl
 Foto Emelie Bergdahl 
 
Idag får Indy vila och jag och Guzzman tänkte prova hoppa lite efter jobbet ikväll. Nästa helg bär det av till Hudiksvall på dressyrtävling. Guzzman ska starta MsvB:5. Upplägget blir sedan dressyr ute imorgon, vila onsdag, dressyr torsdag, jogg ute fredag, dressyrträning (förhoppningsvis) lördag och tävling på söndag. Jag tror att det blir ett bra upplägg. 
Uppladdning, urladdning
Nu är det gjort! Jag har startat min allra första riktiga hopptävling. Tidigare har jag bara startat på ridskole- och klubbtävlingar. Men idag har jag uppnått ett av mina livsmål sedan många år tillbaka - hopptävla på riktigt. 
 
Det har varit en resa. Jag har skjutit på detta i ett år ungefär för att jag inte har känt mig redo. Men nu var det dags. Och vi var så redo vi kunde, det såg jag till. Vi har hoppat mycket i vinter så min sits och följsamhet har fått träna upp sig och känns numera rätt stabil. I måndags hoppade vi bana. Först tog vi åtta språng på ca 70-80cm och sedan fyra språng på 80-90cm. Han var verkligen superfin. Vi kom bra på vartenda hinder, han kändes väldigt lydig. Sedan hoppade vi igen igår, dagen före tävlingen. Då hoppade vi vår favoritserie: bom, 6m (ett galoppsprång), sockerbitscavaletti, 6,5m (ett galoppsprång), oxer. Det slutade med två språng där oxern låg på 110cm efter fyra språng på 100cm. Det kändes stabilt och jag kunde hänga med bra. Vi var verkligen så redo som vi kunde. 
 
Tävlingsdagen började tidigt. Men allt flöt på bra och vi var på tävlingsplatsen (Njurunda) i god tid. Med oss hade vi världens bästa Edith för att hålla ordning på oss och våra nerver. Jag var sjukt nervös, så nervös att jag mådde illa, ända tills jag kom upp i sadeln - då blev jag lugnare. Det var framridning ute där man också kunde hoppa några små hinder. Vi tog några språng och Guzzman var lite spänd och busig det första språnget. Men sedan slappnade han av då vi kom in på framhoppningen som var inomhus. Vi tog några språng, sedan skrittpaus och något språng till innan det var dags att gå in på banan. Så sjukt nervöst! Guzzman tyckte det var roligt att vara på hopptävling igen, första gången på 5-6 år för honom. Han visste precis vad han skulle göra inne på banan. Det blev en väldigt stabil runda och Guzzman låg bra inför varje hinder. En bra bit över var han också, inte i en enda bom. Höjden var 80 cm och bedömningen A vilket innebär att en felfri runda ger rosett. Så vi fick en rosett! 
 
Vi var också anmäld till 90cm men när jag väl suttit av och all anspänning släppt så kände jag att jag inte orkade ladda upp igen, jag var helt utmattad. Det hade inte blivit mycket sömn under natten. Men det kommer fler chanser och nästa gång kanske vi tar 90cm direkt. Vi hade satsat på "kan man inte vara bäst får man vara snyggast" och matchade snyggt med oranget schabrak, öronhuva och kavaj. Men med facit i hand så var vi faktiskt rätt så bra också. Tänk att det ska krävas sån enorm uppladdning och nervositet för någonting som sedan gick så fantastiskt bra och faktiskt kändes lätt. Min häst är helt enkelt underbar!