Emma

Uppladdning!
Ikväll blir det ett kort inlägg för jag är så galet trött och behöver sova inför morgondagen (tveksamt dock om jag får det eftersom att grannen nedanför har väldigt högljudd fest... Kanske borde ringa polisen?). Förutom den möjliga sömnbristen och irritationen på att de måste stå ute i trapphuset och leva om (ja så gammal är jag) så känns det väldigt bra inför morgondagen. Jag tror att uppladdningen varit bra. Igår skrittade jag ut på Arizona och promenerade med Mindy och idag har alla tre (inklusive OP) fått ett förberedande dressyrpass. Jag började med Arizona som jobbade bra. Gjorde övergångar, ökningar och förvänd galopp. Mamma var där och kikade och tyckte hon såg fin ut i formen och gav lite tips. Sedan blev det Mindy som jag checkade av rörelserna ur MsvC:1 med. Hon jobbade fint och var nästan för lydig och känslig. Jättekul! Sist ut var OP som jag kontrollerade lite moment ur LA:4 med. Det gick rätt bra tycker jag, framförallt i traven. Efter ridningen har jag fixat med träns, putsning, bytt schabrak, satt på nummerlappar (nr 4, 5 och 6), badat Arizona (Mindy badas imorgon och OP badades av O) och visat henne banan samt varit med och byggt banan och avspärrningar. Nu har jag precis kommit hem och känner mig helt slut. Men ändå taggad inför morgondagen! Hästarna känns bra och vi kommer se bra ut. Nu är det bara upp till mig att utföra programmen rätt så kommer detta gå superbra! 
Arizona 

Mindy 
OP 

(Ja, jag bytte tröja mellan hästarna för att matcha men jag behöll i alla fall ridbyxorna på!) 
Det händer så mycket!
Som vanligt rusar mitt liv fram i högt tempo. Det är verkligen ett berikat liv jag lever, fyllt med roliga saker. Ibland blir det dock lite väl mycket av det roliga och jag känner som att jag inte hänger med. Men hellre leva och dö ung än att inte levat alls... Eller nått sånt? Jag börjar bli rutinerad på att känna av då jag tagit på mig för mycket. Det är som att jag för det första tycker att allt jag gör går långsamt och dessutom tappar en del tanke och koncentrationsförmåga. Det dumma är att det inte är någon förutom mig själv som göra att jag tar på mig så mycket. Bara hälften av allt är det fysisk jag faktiskt gör men jag har lika mycket i tanken som påfrestar och stressar. Jag liksom lägger på mig mer än vad som är nödvändigt genom att jaga mig själv med tankar, planer och analyser. Hade varit lättare utan dem men det är väl det man får ta med en hög hjärnverksamhet. Jag gillar högt tempo och presterar och mår som bäst då. Men det får inte bli för högt, jag får inte springa om mig själv, då blir det tungt. I dagsläget är det dock inte så mycket som det låter, ni behöver inte vara oroliga. Men det är högt tempo och jag laddar samtidigt upp psykiskt inför tävling vilket tar energi och koncentrationsförmåga. Det räcker för att få det utöver att kännas som att jag inte hinner med. Jag blir så fokuserad och ambitiös. Men det är sådan jag är, bara att lära sig leva med och kontrollera det. 
 
I tisdags hade jag seminarium. Inför det träffades min grupp på morgonen för att förberedda oss. Däremellan hann jag sedan rida Mindy (som gick superbra) och äta lunch. På seminariet var jag ofokuserad och min enhet verkade inte alls vilja vara med och kastade istället ut mig ur "rummet" (sitter över datorn) hela tiden. Men jag svarade på alla frågor jag fick och verkar ändå ha lyckats bli godkänd. Skönt! Efter seminariumet gick jag till jobbet för att hjälpa till att ställa iordning inför bokrean. Vi höll på till nio på kvällen innan vi var klara. På onsdagen tog jag mig tid och pluggade på morgonen innan jag gick tillbaka till jobbet för att jobba över lunchen på bokrean. Efter jobbet åkte jag till stallet där jag fick visa upp mig med Symfony (en ridskolehäst) på en teorilektion som handlade om dressyrtävling, det gick jättebra och jag fick bra tips och fin feedback av duktiga CW som höll i lektionen. Jag hann hem en sväng utan att orka göra någonting hemma innan jag och MG tog med Uffe och Rosenfels in till Hippo och red efter ridskolan som slutade kl 21. Det gick jättebra för mig och Uffe, han var pigg och glad. Jag kom inte hem förens vid 23 när vi var klara med allt, men det var det värt. Idag hade jag först möte med nämnden som jag (trots vissa samvetskval) fick lov att lämna tidigt för att ha tid att plugga nu på kvällen. Innan plugget var jag ut till stallet och skrittade ut i skogen på Arizona och tog en skogspromenad med Mindy och Våfflan. Bra uppladdning inför helgen tror jag! Imorgon skriver jag den där jävla cellbiologitentan för fjärde gången och jag känner mig helt oförberedd, borde inte ens gå dit men det tar emot att inte ens försöka. Efter det ska jag se till att motionera tre hästar (Rizzen, Mindy och OP), helst även mocka åt och bada dem, innan banan ska byggas inför helgens tävlingar... 
 
Ikväll har jag jobbat med ett grupparbete (som vi dessutom har och som jag inte har tid med just nu) och pluggat inför tentan. Sedan fick jag bryta och åka hem till bästa MH som har tagit hand om mig. Jag blir alltid så bortskämd hos honom. Fast ibland får jag tydligen smisk med skohornet också! Ikväll bjöds det (utöver smisket) på kvällsfika i form av mackor och te samt lite choklad till "En clown till kaffet". Troligast precis vad jag behövde. Ibland behöver man bli lite omhändertagen... 
Bästa Marcus, han tar alltid hand om mig
Det är Gyllene Tider!
Det är precis vad det är! Det är Gyllene Tider som spelas just nu. I mitt hem, i min bil och i mina hörlurar på väg till och från jobb, möte eller vad jag nu kan tänkas gå till. Underbara, härliga Gyllene Tider! Jag tillåter mig att bli som ung igen, som på den tiden då jag blev förälskad i Gyllene Tider. Jag börjar minnas en tid, då jag var nyfiken  och bekymmerslös. Då jag blev förälskad. Förälskad i vad? De fantastiska texterna (läs klart inlägget innan ni invänder) som i vissa fall beskriver livet och kärlek på ett enkelt och härligt sätt och i andra fall beskriver saknad på ett sätt som ger känslan av att inte vara ensam? Det var ett bra sätt för mig att rensa tankarna när jag var liten genom att stänga in mig på mitt rum och slå igång en Gyllene Tider-skiva på stereon (ja, det funkade så på den tiden). Gyllene Tider funkade till allt: ensamhet, sorg, glädje, förvirring, förälskelse eller bara för att kunna somna. Förälskelse i rösten? Per Gessles röst. Inte den rösten som tar högsta tonerna men den har något speciellt. Den är lockande, charmig och romantisk och den gjorde mig förälskad. Förälskad i sättet han sjöng vissa ord. Förälskad i tonlägen, känsla och inlevelse. Jag vågar nog säga att Per Gessle var min första kärlek och att jag var förälskad i honom innan jag ens visste hur han såg ut. Förälskad bara i hans röst! Jag vet att han har gjort mycket "mindre bra" på modernare tid men just då, i Gyllene Tider, på början av 80-talet, som 20-åring, då var han fantastisk! 
 
Nu låter jag mig förälskas igen - i låtarna, i texterna, i rösten och i minnena om en bekymmerslös tid! 
 
Ville bara hålla om dig 
Och vara alldeles intill
Ville bara känna känslan 
Av att finnas till
(Ljudet av ett hjärta, Moderna Tider 1981)
 
Hon var ingens och alla var hennes
Hon kunde ta vem hon ville ha
Jag kunde gått genom eld för att vara nära
Hon visste säkert inte ens vem jag var 
(Honung och guld, Puls 1982)
 
Det hjärta som brinner
Det flammar och gnistrar och slår
De tårar som rinner 
Gör fåror och spår
(Det hjärta som brinner, Moderna Tider 1981) 
 
Ge mig din hunger, ge mig din hand
Ge mig allt du vill och allt du kan
Läppar mot läppar, två hjärtan i brand
Som ger sommartider till varann
(Sommartider, Puls 1982)
 
När alla vänner är som ljus
När varje sekund känns som en minut
Och när man inte hittar ut
När alla vänner är som ljus
 
När alla vänner är som ljus
Ljus som brinner ut
När varje veke bör en knut
När alla vänner är som ljus
(När alla vännerna gått hem, Moderna Tider 1981)
 
Så långt som det är
Är så långt som det går
Det blir till ett sår 
Av timmar och år
(Vandrar i ett sommar regn, Puls 1982) 
 
Vem tycker om dig
Lilla vän
När du är uppe och flyger 
Och inte kan landa
När du ligger på gatan
I morgonens regn
Ensam mitt bland tusentals andra
 
Är det som du då känner
Hennes läppar som bränner
Eller bara en kullersten 
Mot din kind? 
(Vem tycker om dej?, Moderna Tider 1981)
 
Jag minns hur jag grät när jag mötte Micke "Syd" Andersson (trummis) och jag minns hur jag grät när jag såg dem live i Skellefteå 2004... De var verkligen en stor del av min uppväxt, en stor och viktig del.