Emma

Låt oss prata om alkohol
Jag har varit full, mer än en gång. Men jag har ALLTID haft en viss respekt för alkohol. Kanske är det för att mina föräldrar har lärt mig det och kanske är det för att jag har sett hur vuxna beter sig när de blir påverkade av alkohol, någonstans ifrån har respekten kommit. Jag stod emot "alkoholhetsen" länge, för en hets är det, jag var över 17 år iaf innan jag provade (och det är tyvärr ganska sent för dagens ungdom). Jag var aldrig motiverad innan. Jag har ett visst kontrollbehov som grundar sig i att jag inte litar helt på alla människor och då passar det sig inte att utsätta sig för att tappa kontrollen över sig själv. Jag kallades för "nykteristen" av vissa men jag stod emot tills dess att jag var motiverad. Jag har många gånger varit ute, både på fest och på krogen, nykter. Folk märker sällan att jag är nykter eftersom att jag kan ha ROLIGT ändå. Men jag har varit full också. Och gjort dumma saker då jag varit full. Saker som jag har fått ångra och saker jag inte kommer ihåg. Men vaddå, jag var ju full då - DÅ ÄR DET VÄL OKEJ? 
 
NEJ!!! Ett dåligt beteende kan ALDRIG vara okej! Det finns inga ursäkter, ens handlingar får man stå för. Man får ha ångest och må dåligt men ett dåligt beteende är inte okej. Vi alla gör fel och måste stå till svars, be om ursäkt och må dåligt någon gång i livet (full eller nykter). Men min stora undran är: varför är det okej att förtära något som gör att man ökar sannolikheten att bete sig illa. Som dessutom verkar vara en giltig ANLEDNING till att faktiskt få bete sig illa. Det verkar vara accepterat att säga "ja men jag var ju full", då är det okej, då kan du ju inte rå för vad du gör. Att alkohol är lagligt är ju egentligen helt galet! 
 
Vad gör då alkohol med oss? Det är en drog! Jag vet vad droger gör, jag har sett en del under mina nästan 6 år på Max hamburgerrestauranger och nu jobbar jag dessutom på apotek. Alkohol är lugnande, ångestdämpande och det påverkar hjärnan. Varför är det inte receptbelagt så som andra medel som verkar på liknande sätt? Jo, alkohol är en stor del av mångas liv. Säg inte emot! "Det är ju så gott till maten". SÅ gott är det inte! Så gott var det inte första gången man provade. Man måste i princip vänja in sig för att tycka att det är gott. Det känns därför inte nödvändigt att sälja alkohol som dryck till mat. Om ingen vänjer in sig så är det ingen som vill ha det. Kommer ni dessutom ihåg den där första gången man provade alkohol i berusningssyfte? Man tålde ingenting! Det är för att alkohol är beroendeframkallande vilket innebär att kroppen vänjer sig vid ämnena och då behöver man hela tiden tillföra mer för att kunna få effekt. Hur mår man dessutom efter en fylla? FÖRJÄVLIGT!! Tyder inte det på att detta faktiskt inte är bra för kroppen? Kroppen måste återställa sig efter att den gjort sig av med de skadliga gifterna i alkoholen. Hur kan man medvetet utsätta kroppen för det? Varför? För vad? 
 
Tänk på alla brott som utförs där alkohol är inblandat. Om alkohol förbjöds skulle så många fler pojkar slippa bli nerslagna, flickor slippa bli antastade och våldtagna, partners slippa vara otrogna, bilförare slippa köra ihjäl folk, fotgängare slippa bli ihjälkörda, klantarsel slippa ramla och slå ut tänderna eller bryta armen, bilägare slippa torka urin och uppstötningar från bildäcken, butiksägare slippa inbrott, människor slippa leva i ett beroende, restaurangarbetare slippa bli hotade och överhuvudtaget många människor slippa ångest. Tänk om det var alkoholförbud, tänk vad mycket trevligare alla människor skulle vara och vad mycket roligare alla skulle ha. Lär dig känna dig själv, fly inte från dig själv och göm dig bakom en drog. Det är tragiskt! Vi kunde ha blåskontroll in till alla krogar så för att komma in MÅSTE man vara nykter. Alla som då säger "jag vågar ju inte prata med nytt folk annars" - jaha, då kanske du måste jobba med det och inte droga dig själv!? Alkohol är inte svaret. Du mår nog betydligt mycket bättre på en nykter fest där du kan vara dig själv och växa som människa. 
 
Jag har alltid hållit på med hästar. Hästar och alkohol går inte ihop. Sport och alkohol går inte ihop. Därför har mitt festande och framförallt drickande varit väldigt sparsamt. Jag blir chockad då jag hör om fyllefester på tävlingsplatser och vid ridarrangemang. För fan! Drogfri sport! Jag tycker det är väldigt dåligt. Det borde vara blåskontroll för att få vara med och tävla. Eller förresten, det ska inte behövas! Mitt ordspråk har alltid varit i dessa sammanhang: "kan jag inte köra bil så kan jag inte rida". Det är ju faktiskt levande djur vi håller på med. Är det motiverat att det händer någonting så du eller hästen eller någon annan gör illa sig för att du är bakis eller påverkad? 
 
Alkohol är en drog som ger ett rus. Men för fan - sök spänningen någon annan stans! Åk bergochdalbana, hoppa fallskärm eller vindsurfa, vad som helst som passar! Men vänligen förbjud alkohol! Det är bara en dålig ursäkt för människor att bete sig illa! Det finns inget glamoröst i att dricka. Tänk när man har fixat till sig inför en fest. Smink, håruppsättning, snygg klänning och sedan en drog på det som gör dig korkad, svettig och vinglig. Grattis! Kanske vi skulle slippa smink också om alla var nyktra och sig själva? Jag tycker det är TRAGISKT att det ska behövas mer än dig själv eller en förändring av dig själv för att ha roligt. Jag ser faktiskt inga vettiga anledningar till att alkohol får säljas lagligt förutom att människor ska få ha en anledning att fly verkligeheten och bete sig som svin. 
En dag att vara nöjd!
Jag har haft två lediga dagar och lyckats uträtta otroligt mycket. 
 
Jag började gårdagen (onsdag) med att rengöra bilen invändigt. Det behövdes! Har inte dammsugit och torkat sedan jag köpte den. När lönen kommit (nästa vecka) så ska den få en sväng i biltvätt utvändigt också. Före lunch kom mamma till Sundsvall och vi åkte till Guzzman som fick gå ett lätt dressyrpass på sjöbanan. Jag kunde ändå inte låta bli att göra några serier och tänk, han kommer ihåg hur man gör. När stallet var klart så åkte vi och åt på Vezzo. Jag unnade mig pizza. Vi åkte hem till mig och kom på att jag hade mycket delar av den gammla garderoben (som följde med lägenheten) och att borde åka med dem till återvinningen. Vi lokaliserade att det fanns en återvinning i Timrå och sedan fick jag kasta ut alla delar från balkongen. Rena rama terapin! Sedan in i bilen med allt och så åkte vi iväg. Vi kom fram (efter att ha kört fell i vanlig ordning när jag är kartläsare, en sväng) 10 min innan de stängde. På vägen tillbaka åkte vi förbi Ikea då jag skulle köpa en byrå som jag behövde bärhjälp till och mamma skulle köpa förvaringsbackar. Sedan åkte vi hem igen och jag fick låna mammas slagborr för att borra hål till mina hyllor i garderoben innan mamma åkte hem på kvällen och jag landade i soffan och såg Indiana Jones. 
Mamma tog en bild på mig och Guzzman 
Lunch på Vezzo 
När man har kastat ut saker från balkongen 
 
Idag (torsdag) börjades dagen med att bygga ihop byrån. Det flöt på riktigt bra och krånglade ingenting faktiskt. Den blev riktigt fin och passar jättebra i mitt sovrum. När den var klar åkte jag till Birsta och köpte skruvarna som behövdes för konsolerna som skulle hålla hyllan i garderoben och även för stånghållarna till klädstången som hänger under hyllan. Sedan fick jag ett ryck och nörjade montera. Det gick, sakta men säkert. Fick ibland stanna upp och fundera lite men det blev riktigt bra till slut. Jag är väldigt nöjd! Ser ju ut som att ett proffs satt upp konsol, hylla och klädstång. Det blev precis som jag planerat. Jag monterade även in diodlamporna som ska vara belysning i garderoben. När jag var klar kände jag mig helt slut. Jag åkte till Guzzman som fick en härlig galopp i gräset på ängen. Sedan åkte jag hem och nu tänkte jag landa i soffan framför den andra Indiana Jones. Sedan somnar jag nog väldigt gott. 
Byrån 
Garderoben inredd
Bästa utsikten
Idag är en dag
Idag är en dag att inse sina gränser
Gör inte sig själv tjänster
Genom att göra allt man vill
Och lite mer därtill
Ibland får det ta stopp
För både huvud och kropp
 
Idag är en dag för misstag
För att vara liten och svag
Att för alltid lägga mer
Och aldrig ta tag något mer
Gråta tills tårar tar slut
Skrika tills allt kommit ut
 
Idag är en dag att inte minnas
Den ska aldrig mera finnas
Den glöms bort
Inom kort 
Sedan tar jag nya tag
Imorgon är en ny dag
 
Jag borde ha anat, jag borde ha insett. De kom krypande över mig, sakta, sakta intog de min kropp. Demonerna. Det var så länge sedan nu att jag inte ens kände igen dem. Nu i efterhand faller allt på plats, nu verkar det självklart. Men inte innan, det var ju så länge sedan de besökte mig sist. Så länge sedan min kropp behövde utstå detta utmattande övergrepp. De smyger sig på och gör sig inte till känna förens de tagit kommandot och styr kroppen, tankarna, känslorna, allt. Mina demoner. Jag hade glömt att jag levde med dem förut, att de var en del av mig. Det var så länge sedan och jag har mått så bra sedan jag blev fri dem att jag helt hade glömt bort. Jag vet hur jag ska hålla dem i schakt. Men det räcker med ett litet misstag för att jag ska få ångra det i efterhand. Det har skett nu. Alla signaler fanns där. Helt plötsligt känner jag mig ful. Helt plötsligt undrar jag om jag gått upp i vikt under sommaren för jag känner mig stor. Men det var inte så, allt hade sin förklaring. Helt plötsligt kunde jag bli så förbannat arg att jag skälvde på insidan och inte i överhuvudtaget kunde kontrollera mig själv och mina tankar. Demonerna hade tagit över och de drev mig in i något som jag hade glömt hur det var. Det var så länge sedan jag kände sån vrede att jag nästan gick sönder inombords, att jag verkligen hatade utan att veta varför. Att jag ville gråta men något höll det tillbaka och tvingade mig in i mer aggression. Sedan bryter jag ihop, spricker, går sönder. Då kommer ångesten. Demonerna tynar bort, lämnar mig och kvar blir jag, nedbruten, utnyttjad, tömd. Ångesten dunkar. Det är vad som återstår. Svaghet och ångest. En spillra av mitt forna jag. Överkänslig och i behov av ett ordentligt sammanbrott. Att få gråta. Utmattad och trött. Det börjar blöda och magen spänns ut så mycket att det känns som att den ska spricka. Jag vill helst lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet. Ingenting är roligt längre. Ingenting är värt någonting. Jag är tömd, som en trasig plastpåse, ett sönderslaget glas. 
 
Mina demoner är hormoner. Detta genomgår jag varje gång jag får mens... Men jag har hittat min hjälp att hålla balansen i kroppen och jag mår så fantastiskt bra av det. I veckan har jag slarvat. Vad som tar lång tid att bygga upp kan raseras direkt. Men jag är inte slut, jag måste bara återladda mig. Sedan kommer jag tillbaka med min fulla positiva styrka och all min energi. För mitt liv är för fantastiskt för att bli förstört av demoner. Det tar för mycket energi att utsättas för detta en gång i månaden i en evighetsspiral. Jag vill leva och må bra!