Emma

KLAD HEST!
Nä nu är det väl dags för ett inlägg om Lellis igen (den underbara söta rara)?
 
Förra veckan tränade vi för AH med mycket bra resultat. Lelle visade snällt alla nya saker han lärt sig sedan vi senast träffades och sen fick han jobba med lite finslipande av de gamla. Gick väldigt bra! Han kunde visa upp riktigt fina gångarter (trodde inte han hade så mycket i sig) och var lydig och fin.
 
Den här veckan har vi hunnit träna två gånger för MAW och det har gått superbra! Även här handlar det om att finslipa hjälper och utförande. Är verkligen supernöjd! Får så fin känsla av att rida honom, han är så lydig och med på mina hjälper, inte jobbig att sitta på och bär sig själv så jag behöver inte jobba ihjäl mig. Jag behöver bara göra rätt så blir allt så bra. Han är verkligen positiv!
 
Nästa vecka blir det AH-träning igen och sen en en-dagars tävling i Vännäs där jag ska rida MsvC:1. Ska bli spännande!
 
Mellan allt tränande så fortsätter vi med vårat skuttande över 60-70 cm hinder och det börjar kännas riktigt bra. Det gör dessutom att hästen blir så väldigt glad. Bara att träna vidare med detta!
 
 Åh min lille ögonsten -han är ju guld värd! ♥
 
Dagens goda gärning!
Var på stan en snabbis idag och utanför systemet (vid vasaplan) så var jag med om någonting dramatiskt. Hade noterat att två äldre något berusade män kom gående när jag gick. Plötsligt hörde jag en smäll då en av männen hade ramlat omkull baklänges. Han låg väldigt stilla och hans kompis försökte få kontakt med honom utan framgång. Min första impuls var (som så många andras) att bara gå därifrån och låta dom fixa det själva men jag insåg att ingen av männen troligast hade någon mobil, så jag tog fram mobilen. Då började den liggande mannen att röra på sig och jag såg att han blödde kraftigt i bakhuvudet. Jag larmade genast 112 och gick fram till mannen vars kompis just gått därifrån. Plötsligt började andra också samlas runt mannen och hjälpa till. 112 skickade genast ut en ambulans som fort var på plats.
 
Jag vet inte hur det gick, frågade ambulanspersonalen om de ville ha hjälp men de hade läget under kontroll och tackade för att jag hade larmat. Troligast fick han åka in och sy. Jag insåg att det räcker med att någon reagerar för att nästan alla ska göra det. Hade jag inte reagerat så är det inte säkert att mannen hade fått hjälp. Före jag ringde såg jag mig omkring för att se om någon varit snabbare än jag men ingen hade gjort något och då hade jag ändå hunnit tveka ett tag. Så fort jag hade ringt och gått fram till mannen så anslöts det direkt några personer som kanske annars gått förbi (en vanlig reaktion), bla två snälla människor som väntade med mig tills ambulansen kommit.
 
Efter alltihop kände jag mig gråtfärdig och illamående (känslig) men ändå stolt över mig själv!
 
  
Äntligen blivit med bil!
Bilägare igen och det var på tiden då hösten och med den kylan står utanför dörren. Snart är det väll dessutom vinter. Har iaf med lite hjälp från pappsen lyckats få tag på en riktigt fin Audi A4 avant, självklart quattro! Svart är den dessutom (som en riktig sportbil ska vara)! Jag är ju kär! Dragkula har den ju givetvis också så att jag ska kunna dra släpet men lille Lelle i.
 
Aa, som sagt, riktigt nöjd och glad är jag!