Igår red jag Metallica. Faktiskt inne i lilla trots att solen lyste utomhus. Ville rid igenom LA:3 (som vi ska tävla på SURF) under de stabilast möjliga formerna. Planen med att rida igenom det är att se vilka delar som är våra svagheter så jag kan fokusera på dem före tävling. Det gick över förväntan! Trav- och skrittprogrammet gick riktigt bra och där känns hon stark. Det haft lite svårt för är den förvända (inte helt ovanligt) men nu kämpade hon på och i ena varvet tappade hon galoppen och det blev lite trav men sen fattade hon ändå förvänd galopp igen! I det andra varvet höll hon den förvända men vägen blev lite tokig. Jag är verkligen jättenöjd!
Efter det åkte jag och red Uffe. Han fick jobba på lite igår och göra förvänd, byten, skolor i trav och övergångar. Fokus var att han skulle bära sig själv och inte bli tung i fronten. Kändes fin! Hade sällskap av duktiga Ida som red Kerdos (såg jättebra ut) och efteråt så skrittade vi ut en sväng. Uffe och Metallica är helt klart lite olika men det är kul och utmanade att rida olika hästar!
Jag & Uffe, självklart matchade med marin och ljusblåttIgår var jag som sagt nere hos mamma och lämnade Våfflan. Jag kan inte låta bli att än en gång lägga upp lite bilder på de söta valparna även om jag redan överöst med sådana på diverse sociala medier! Här kommer cutie-bomben!
En ruby-tik som jag glömde namnet på
En ruby-hane som jag glömde namnet på
Q. Black Bird
Jag & hanen
Jag & tikarna
Kan man annat än att älska valpar! Mitt hjärta smälter!
Valpar är små och söta,
De blir ledsna när de blir blöta.
De han en päls så mjuk,
De kan trösta en om man är sjuk.
På dagen de leker och busar,
Och på natten de sött snusar.
Valpar är det bästa,
Och slår nog det mesta!
Måste bara tillägga att jag råkade se den första Superman-filmen från 1978 med Christopher Reeve som Stålmannen. Alltså netflix är ju som en beroendeframkallande drog för en filmälskare som mig! Aja, antar att det finns värre saker att vara beroende av. Iaf förvånades jag över hur bra den var, jag gillar ju gamla filmer. Jag älskar att det inte gick att datoranimerade allt utan man fick liksom lösa det på annat sätt. Mycket mer effektfullt i min mening. Mycket har hänt i utvecklingen om man jämför denna filmen med den nyaste, Man of Steel, med Henry Cavill (som är sjukt lik Reeve) som Stålmannen. Den nya är dock svårslagen med tanke på rollistan (både Costner och Crowe) och även om storyn är densamma så finns det lite mer av den i Man of Steel. Don't worry Batman, you are still my favorite superhero!