Emma

Han gjorde det! Vi gjorde det! Peder Fredricson vann Jerringpriset. Med honom vann hela hästsverige. Jerringpriset (för dem som inte verkar fatta det) är ett pris som röstas fram av folket. Alla som vill får rösta. Kandidaterna som det går att rösta på är alla värdiga vinnare, annars hade de inte varit kandidater till priset (det tror jag till och med de dummaste där ute fattar). Den kandidat som får flest röster vinner (inte heller hjärnkirurgi). Av de som tagits fram som kandidater så väger inte någon tyngre än någon annan för deras prestationer. Det är folket som avgör vilken/vilka prestation/-er som de anser är av mest värde. Det är hela grejen med Jerringpriset. Priset delas ut till den bästa prestationen framröstat av folket. Om det är guld, silver, brons, OS, VM, EM, plural eller singular - spelar ingen roll. F-O-L-K-E-T avgör vem av kandidaterna som gjort bäst resultat under idrottsåret. Det finns andra priser som ser till resultatmässigt bästa prestationen, de heter "årets idrottsman" och "årets idrottskvinna". De priserna utses av jury och folket har inte så mycket att säga till om. Därför finns Jerringpriset, så att folket får rösta fram den de tycker har gjort den bästa prestationen. 

 

Folket har röstat. Peder Fredricson vann! En ryttare. Om ni tror att det är någon slags kupp eller att ridsporten är en sekt så underskattar ni ridsportens storlek i Sverige. Den är enorm. Det är den näst största sporten i hela landet. Dessutom är vi som håller på med hästar vana att kämpa för det som är viktigt för oss. Ni som tror att hästen gör hela jobbet borde nog prova på ridning innan ni uttalar er. Ni låter bara idiotiska. En häst väger ca 500-700kg och talar ett helt annat språk än vad vi människor gör. De är trots sin storlek väldigt känsliga djur och har dessutom ett inbyggt flyktbeteende. En stor häst är mellan ca 160-180cm hög vid maken och det är ungefär på den höjden vi ryttare sitter då vi rider. De springer ungefär runt 30-40km/h då de galopperar och vi ryttare måste kunna kontrollera deras galopp för att kunna hoppa en bana med hinder nästan lika höga som hästen. Alla ryttare lyckas inte. Våra signaler med hästen är så små och fina att icke-hästkunniga troligast inte förstår att de existerar (se på dressyr till exempel - fantastiskt samspel som inte syns). Vissa ryttare lyckas. Det krävs blod, svett, tårar och timmar i stallet och i sadeln för att lyckas. Varje ny häst är en ny bekantskap och en ny början. Varje avfallning är ett steg tillbaka och varje klarat hinder är en seger. 

 

Det krävs enorm ödmjukhet för att varje dag hantera ett djur som är tio gånger så stor som dig. Varje dag, hela dagen behöver hästen ses över. Den behöver mat, rent underlag och motion. Vi hästägare kan inte bara lämna hästen för att vi inte orkar eller hinner. Vi har ett stort ansvar. Därför är ridsporten så mycket mer än en sport. Den är på övergången till en livsstil. Peder var klok igår då han höll tacktalet. Inte bara gjorde han klart att priset delades med hans fantastiska lagkamrat, hans häst All in. Han försökte också förmedla känslan mellan häst och ryttare till resten av folket. De som kanske inte förstår vad det handlar om. Det var ett helt fantastiskt tal som kom direkt från hans hjärta. 

 

Peder är en ödmjuk idrottsman. Han skulle aldrig tycka att någon framröstad inte förtjänade sitt pris. Det är så vi jobbar inom ridsporten. Vi vet alla att man stöter på problem förr eller senare (oundvikligt då vi har med levande djur att göra) så man hjälps åt. Vi fokuserar framåt istället för att älta. Vi slåss inte med varandra efter tävlingarna utan kämpar vidare. Ridsporten är unik och helt fantastiskt på det sättet att alla tävlar på lika vilkor. Gamla, unga, män och kvinnor. Jag vill därför uppmana alla missunnsamma jävla idioter där ute att lägga ner skitsnacket och acceptera fakta. Svenska folket har sagt sitt (och om ni tror att svenska folket endast består av unga häst-tjejer så är ni ännu större idioter)!