Semestern tog slut och med den försvann sommarvärmen. Är sommaren över nu? Jag tror knappast det! Det var på tiden att få börja jobba igen, hade kunnat börja en vecka tidigare. Men semestern har varit jättebra, det kan jag inte förneka. Hann börja känna mig lite rastlös de sista dagarna inför jobbstarten. Som om jag sovit för mycket och behövde vakna upp ordentligt. Nu har jag jobbat fyra dagar i rad. Jag ÄLSKAR mitt jobb! Jo, visst har det stundvis varit tuffa dagar men jag älskar mina kollegor och mina arbetsuppgifter så det går bra ändå. Det bästa är när vi står för en utmaning och hanterar den som ett team, alla bara vet vad de ska göra och så löser det sig. Ibland när det är tungt på jobbet så ger vi varandra en kram, en klapp på axeln eller ett leende för att peppa och då går allt bättre. Jag älskar också våra kunder. Jag får en så enorm energi av att träffa alla dessa olika och underbara människor, trots att det bara är för en kort stund, och att få hjälpa dem. Ja, jag kanske har världens bästa jobb.
Semestern var nödvändig, jag har kört hårt med mig själv och jag var trött och lite grinig inför ledigheten. Dock så hade jag (enligt mig själv) klarat mig utan semester då jag tycker om att gå till jobbet. Det här året som jag har bott i Sundsvall har verkligen stärkt mig som person och jag har hittat mig själv mycket mer än tidigare förr. Jag vet vad jag vill, jag vet vem jag är, jag vet vad jag kan och jag vet hur jag vill leva. Det är en härlig känsla. Att titta på allt man har och känna sig nöjd. Jag är nöjd över det jag har och det jag kan. När någon frågar mig om jag trivs i Sundsvall så säger jag alltid "ja" och sedan börjar jag rabbla upp allt jag är nöjd med "stallet, lägenheten, jobbet, kollegorna, chefen osv". Året här har också lärt mig att det inte finns några begränsningar om man verkligen vill någonting. Jag har uppnått så mycket mer än jag någonsin vågat drömma om. Jag har cyklat 10 mil, jag har startat svår dressyr och jag har byggt en garderob (självklart hade jag inte klarat något av dessa helt på egen hand men många hade nog inte ens vågat prova). Jag känner mig stark!
I helgen fortsätter min resa mot nya mål. Vansbro väntar med 1km kallt vatten i motström. Men det ska gå! Allt går om man vill! Det ska bli väldigt spännande då jag egentligen inte har någon aning om vad jag ställs inför. Det är nog tjusningen med detta. Att ställas inför något stort och främmande och sedan klara av det. Jag ser fram emot att kliva ur vattnet på söndag och känna den känslan. Först ska nog tusen andra känslor dra förbi men tack vare mina härliga kompisar så kommer även denna resa vara värd varenda sekund och öre. Ja, jag har så mycket kvar att se fram emot och senare vara tacksam för. Det är väl det som kallas livet?
0 kommentar(er)
