Emma

Det blir mer och mer vanligt att man rider bettlöst och nuförtiden arrangeras även bettlösa dressyrklasser i mindre utsträckning. Dressyren utvecklas och moderniseras hela tiden. From 2015 var det okej att välja tränsbett i alla klasser, före det var det kandartvång från MsvB:3 och uppåt. Även sporrtvången togs bort så nu var det fritt fram att rida grad Prix på tränsbett utan sporrar om man ville. För att få använda kandar måste man numera kvala då det inte längre är tillåtet i MsvC utan först i MsvB. From i år (2017) är det hjälmtvång och alla med hatt får lägga den på hyllan. Det är en positiv utveckling för hästens välbefinnande och för ryttarens säkerhet. Domare ser nu mer på hästens egen vilja att röra sig framåt och eftergiften än tidigare. Detta kontrolleras mer och mer i de svenska dressyrprogramen genom "överstrykning". Överstrykning innebär att man lägger fram handen några steg och visar att hästen bär sig själv. I LA:3 finns också ett moment där man på en halvvolt länger tygeln och formen för att visa att hästen är eftergiven och avslappnad. 

 

Jag har valt att visa Guzzman på tränsbett. Han trivdes inte på kandar för mig. Med det sagt så menar jag inte att han inte kan ridas på kandar, han har tidigare tävlat med det. Men för min ridning passar det bättre med tränsbett på honom. Han är en häst som är väldigt känslig och dessutom väldigt lätt i handen. Därför finns det ingen alnledning för mig att rida på kandar när han är så fin på tränsbett. De gångerna som jag har provat kandar på honom blir han stel i nacken och fastnar i handen. Troligast har jag för lite säte för att möta upp det skarpa i munnen så det blir för skarpt. Därför har vi lagt ner kandarridningen och kandaret är nerplockat till ett träns istället så han har två dressyrträns med olika bett och nosgrimma på. Det skarpaste bettet jag rider honom på är ett delat eggbett som egentligen är en bridong, alltså inte speciellt skarpt. När vi tävlat har han ett delat, gummiklätt eggbett. Det ger han bra stöd på även då han blir spänd så det passar bra som tävlingsbett. 

 

Jag har under vintern provat rida Guzzman med bara grimma istället för träns, för skojs skull. Det har funkat bra. Vi har ridit dressyr med byten och tempoväxlingar, hoppat sockerbit och ridit ute i snön (inhängnat) med grimman. Det är inte stor skillnad mot att rida på träns. Därför har jag investerat i ett bettlöst träns som jag kan omväxla med. Igår invigde vi det i ridhuset. Vissa menar på att de bettlösa tränsen inte är speciellt snälla mot hästen och att de har skarpa nosgrimmor och skapar tryck. Så skulle det kunna vara, men i likhet på ridning med träns så beror det på hur mycket man tar. Om man sliter och rycker så är nog inte bettlöst speciellt trevligt för hästen men det är å andra sidan inte tränsbett heller... Guzzman gillade det bettlösa och tog direkt ett lätt mjukt stöd. Han var väldigt stadig, stadigare än jag trot. Det var en unik känsla för att jag kunde inte påverka honom lika mycket som på träns och därför heller inte störa hans form. Han gick på av fri vilja och lösgjordhet, frustade och var positiv i alla övningar. Vi jobbade övergångar för att kontrollera att broms och start funkade, la lite volter och gjorde några byten i galoppen. Det var lite svårt att ställa igenom ordentligt och jag blev begränsad i vilka rörelser vi kunde utföra. Antar att vi också måste rida in oss ordentligt på tränset. Det var iaf inte riktigt läge för några MsvB-rörelser utan det fick bli mest på spåret med lite basic jobb. Det var ett bra sätt att känna av sin sits då jag inte kunde parrera med handen utan fick till exempel verkligen lov att driva för innerskänkeln för att få honom att ställa igenom istället för att bara leda med innertygeln. Han var superduktig! Efter passet var han skummig om munnen trots att han inte haft något bett att tugga på. Det måste vara ett gott betyg! Det bettlösa blir ett bra jogging-träns att omväxla med de lite lugnare dagarna.