Emma

Men 28 år känns ändå bättre än 27 på något sätt. Det har mer pondus. Som att jag faktiskt är vuxen nu. Hur firar man inte sina 28 år? Jo man jobbar 8-17 och sedan åker man till stallet och bjuder hovslagaren (och stallkompisarna) på tårta under tiden han skor hästen som sedan får vila för dagen. Även kollegorna bjöds på tårta. "Emma-gjord" (istället för hemmagjord) tårta. En orange chokladtårta. Som tyvärr inte blev lika god som den såg ut. Jag tror det var den orangea grädden som gjorde att jag förväntade mig mycket mer av den än vad jag fick. Men kollegorna sa att den var god iaf. Jag unnade mig god mat både till lunch och middag, lunch på Innergården och middag på Vezzo. Det var inte fel. Jag har fått fina gratulationer, presenter och blommor av nära och kära. Det känns varm i hjärtat. 

 

Ikväll blev det en tidig kväll (för att vara i mitt liv) då jsg var i stallet tidigt i morse och började dagen med en galopp i solen på Guzzman. Sedan har jag jobbat och efter jobbet red jag fina Hayco. Hästarna har gått bra. Men nu känner jag mig ensam... imorgon börjar jag 12 och alla lister är bortslitna och tapeter uppsatta så jag har inget att göra. En tanke slog mig: kör jag på i det tempot jag gör för att jag inte vill känns efter? Jag brukar inte känna mig ensam. Jag brukar tycka att jag fyller mitt liv med precis det jag tycker om. Kanske är jag lite nere ikväll bara för att jag är trött... Man kan ju inte vara på topp jämt. För att slippa känns efter bokade jag in bio och ska se Skönheten och Odjuret.